”I begynnelsen skapade Gud…” (1 Mos 1:1).
Väldigt förenklat kan man säga att historiskt har tron på att världen har en begynnelse mestadels hört hemma bland troende i monoteistiska sammanhang, medan tron på ett evigt universum föredragits av ateister. Skälen för detta är enkla: rent intuitivt verkar ett universum med en begynnelse i tiden (eller en begynnelse av tiden) gå väl ihop med Bibelns utsagor om skapelsen och den kristna doktrin som kallas skapelse ex nihilo; dessutom behöver ett skapat, icke-evigt universum uppenbarligen en orsak – en Skapare.
När Einstein presenterade sin första kosmologiska modell var tanken om ett statiskt universum dominerande, samtidigt som hans ekvationer inte tycktes gå ihop med denna syn, varvid han införde den kosmologiska konstanten för att ”rädda” situationen (något han senare kallade för sitt största misstag – men som senare har återintroducerats, av andra anledningar, i fysiken).[1] Under 1900-talet har observationer som stöder det som idag populärt kallas Big Bang-teorin ackumulerats och utgör i modifierad form fortfarande den dominerande och allmänt accepterade kosmologiska modellen. Rödförskjutning och kosmisk bakgrundsstrålning är några av de vanligast refererade beläggen för denna teori, i vilken universum/rumtiden går tillbaka till en singularitet – något som oftast tolkats som universums och tidens begynnelse. På 1960-talet bevisade Stephen Hawking, Roger Penrose och Robert Geroch ”the singularity theorem” enligt vilket nästan alla rumtider utifrån Einsteins teorier är singulära och i stort sett alla kosmologiska modeller tvingas beskriva ett tidsändligt universum.[2] Observationer bakåt i tiden (möjligt p.g.a. ljusets begränsade hastighet) har bekräftat Big Bang-modellen, och i stort sett känner vi idag universums historia från 10-43 sekunder efter Big Bang till nu. Namnet är dock missvisande, det rör sig inte om en explosion i rummet utan en mycket het expansion av rummet från en singularitet.
Kristna apologeter har inte varit sena att dra nytta av det faktum att det råder stor konsensus i den vetenskapliga världen för Big Bang-kosmologin. William L. Craig är en stark förespråkare och försvarare av kalāms kosmologiska gudsbevis vilket kan sammanfattas på följande sätt:
- Premiss: Allt som börjar existera har en orsak till sin existens.
- Observation: Universum har börjat existera.
- Slutsats: Universum har en orsak till sin existens. (Vidare kan denna orsak genom fortsatta resonemang visas uppvisa konvergens med den teistiska bilden av Gud (immateriell, evig, personlig etc.).)[3]
Detta leder många till den tvådelade tron att Big Bang-teorin, eller snarare tanken på ett i tid ändligt universum med en begynnelse, är en integrerad del av teismen själv och att teismen inte kan gå ihop med en kosmologi där universum inte har en tidsbegynnelse. Och visst är det så att Big Bang-kosmologin utgör ett tydligt belägg för teismens tro på en skapelse av och behovet av en yttersta orsak till universum (tvärtemot vad vissa mer fundamentalistiska tolkningar av Första Moseboken gör gällande). Frågan är dock om det är klokt av teister att så starkt knyta teismen till en specifik vetenskaplig modell, som faktiskt kan komma att förkastas för en annan modell någon gång (och därmed ge ytterligare vatten på kvarnen till ateister som menar att de enda argument teister egentligen har är god-of-the-gaps-argument).
Faktum är att detta är en fråga som under 2000-talet och idag (2020) har blivit mer och mer aktuell, då det inom naturvetenskapen dyker upp fler och fler alternativ till den klassiska Big Bang-teorin och -kosmologin. Jag ska i det följande lista några relevanta faktorer, skäl och alternativ rörande detta:
(1) Inflationsteorin – som idag också är allmänt accepterad och kan förklara hur universum kunnat bli stort, hyfsat homogent och plant istället för att snabbt efter Big Bang krossas av gravitationen[4] – börjar i vissa aspekter kräva den typ av ”epicykler-på-epicykler”-tillägg som den ptolemaiska världsbilden till slut krävde för att kunna upprätthållas innan den slutligen förkastades.[5] Penrose är en av de kosmologer som idag ifrågasätter inflationsteorin och föreslår en annan modell, i vilken Big Bang finns kvar men inte utgör universums begynnelse.[6] Vi återkommer till detta.
(2) Det är sedan länge känt att Einsteins allmänna relativitetsteori – som förutsäger universums begynnande singularitet – och kvantmekaniken inte går ihop med varandra på en fundamental nivå. Dock är båda teorierna användbara på sina områden och gör framgångsrika förutsägelser som bekräftats experimentellt och genom observationer. Båda verkar alltså vara korrekta, men går ej att förena. När sådana fenomen inträffar inom naturvetenskapen indikerar det vanligtvis att de tidigare teorierna kan anses utgöra specialfall av en ännu mer grundläggande och omfattade teori, en i vilken observationerna går ihop. De slutsatser man kan dra från detta är följande: (a) Den allmänna relativitetsteorin (samt kvantmekaniken) håller inte hela vägen, d.v.s. kan inte förklara ”allt” eller sträckas till att förklara allt – vilket blir mycket relevant i frågan om en händelse vi inte direkt kan observera, Big Bang; (b) Eftersom en mer grundläggande, förenenade teori ännu inte kunnat bekräftas och vi inte vet hur denna teori ser ut, vet vi heller inte vilka implikationer denna teori kommer att få på frågan om universums begynnelse, eller icke-begynnelse.
(3) Hawking föreslog 1983 en ”no-boundary model” för universum i vilken det inte finns någon begynnelse alls; universum föreställs istället se ut ungefär som en badmintonboll och antas utan avbrott ”bara” ha expanderat ut från en diameter lika med noll i ett tillstånd utan tid. Även om man inte kan peka på en direkt begynnelse, innebär dock denna modell inte något stort ”problem” för teistisk skapelse ex nihilo. Modellen är också starkt ifrågasatt av andra fysiker.[7]
(4) En annan modell som söker förena gravitationen med kvantmekaniken (det stora problemet med att förena allmän relativitetsteori med kvantmekanik) kallas ”loop quantum cosmology” (LQC). Jag ska inte försöka förklara denna teori, men en av dess implikationer är att universum existerade före Big Bang. Samma slutsats nås av den mest populära av de föreslagna alternativen, nämligen strängteorin. Enligt strängteorin existerar ett ”pre-big-bang-universe” som är en slags inverterad spegelbild av vårt universum.[8]
(5) Den tidigare nämnde Penrose föreslår och propagerar för en cyklisk modell som han kallar för ”conformal cyclic cosmology” (CCC), utifrån termodynamikens andra huvudsats. Tidigare cykliska modeller har visat sig oförenliga med empiriska observationer, men Penroses CCC håller än så länge. Han föreslår att det ”eviga slutet” på ett universum övergår till nästa universums Big Bang, inte som en tvär ”smäll” utan utifrån det faktum att begynnelsevillkoren och slutvillkoren i universum är topologiskt isomorfa, d.v.s. de är identiska fast från vårt perspektiv i olika skala. De masslösa partiklar som kommer att dominera universum i dess ”eviga” avlägsna framtid är ”omedvetna” om tid (eftersom de är masslösa), varvid man kan tänka sig att detta tillstånd kan motsvara övergången till ett nytt universums ”begynnelse”. Denna modell gör gällande att Big Bang inte är en absolut begynnelse.[9] Man ska dock säga att det inte i nuläget finns något stort stöd för CCC-teorin.
(6) En i populära kretsar känd teori/modell är olika varianter av ett multiversum. Det finns som sagt många olika varianter av detta, och inte utrymme att redogöra för dem här. De är alla dock av väldigt spekulativ natur och har väldigt liten (om ens någon) förmåga att förutsäga något (i alla fall än så länge).
Från denna genomgång ska vi nu gå vidare till att diskutera detta i relation till teism och kristen tro. En stor del av alla kosmologer, fysiker och astronomer håller fast vid en form av Big Bang-teorin och att universum troligtvis har en begynnelse (för c:a 13,77 miljarder år sedan). Man bör dock beakta det faktum att vetenskapliga teorier och modeller till sin natur är föränderliga över tid, och som vi set pågår en diskussion kring möjliga alternativ.
Det kan här vara på sin plats att nämna att kristna teologer har funderat på frågan om ett evigt universum långt innan de punkter jag lyft ovan ens kunde konceptualiseras. Thomas av Aquino menade t.ex. att man genom förnuftet i sig inte kunde komma fram till slutsatsen att universum har en begynnelse, detta är enligt Aquino istället uppenbarad kunskap.[10] På 1950-talet påpekade både katolska och protestantiska teologer att idén om ett evigt universum (Hoyles teori) inte är heretisk, då man ansåg att detta universum fortfarande var i behov av en Skapare.[11]
En av grundbultarna i den kristna tron är att Gud har skapat världen, att världen är beroende av och upprätthålls av Gud. ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.” Skapelsen är distinkt från Gud men har sitt ursprung hos Gud. Bibeln talar också om begynnelsen:
”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden” (1 Mos 1:1); ”I begynnelsen var Ordet […] Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till” (Joh 1:1, 3).
Vidare är det vedertaget inom kristen teologi att Gud skapade ex nihilo, ur intet; d.v.s. i begynnelsen var Gud, inte Gud och de ”legoklossar” han använde för att bygga universum. Som kristna behöver vi alltså förhålla oss till följande koncept: skapelse, begynnelse, ex nihilo. Nu är frågan hur dessa kan tänkas förhålla sig till kosmologiska modeller i vilka universum inte är tidsändligt (eng. ”finite”) och/eller där Big Bang-eventet inte utgör universums absoluta begynnelse. Den underliggande frågan är om kristen tro och teism kräver att universum är ändligt och har en begynnelse eller inte.
(1) För att reda ut koncepten lite bör det påpekas att modeller där Big Bang inte utgör någon begynnelse, där universum existerat innan Big Bang, inte per automatik innebär att universum inte har någon begynnelse överhuvudtaget. De säger bara att just Big Bang-eventet inte är denna begynnelse. Gud kan ha skapat ”universum” 10 minuter innan Big Bang eller 1000 miljarder år innan, men universum har då fortfarande en begynnelse och är tidsändligt. Det som dock undermineras om någon av dessa modeller skulle bekräftas är användning av Big Bang i apologetiska argument för Guds existens.[12] (En analogi till detta kan vara att William Paleys teleologiska argument inte längre håller måttet; detta innebär dock inte att alla teleologiska argument kan förkastas, idag har vi tvärtom tillgång till ett i min mening ännu starkare teleologiska argument för Guds existens i universums och naturkonstanternas finjustering.)
(2) Till detta kan läggas insikten att vetenskapliga modeller tenderar att expanderas mot oändligheter och universella generaliseringar, eftersom deras funktion på ett sätt är att vara idealiserade representationer av verkligheten. Detta kan innebära att den bästa modellen av universum (den som är mest användbar, kan göra förutsägelser och utgör den bästa approximationen) är en som beskriver ett evigt universum, samtidigt som den faktiska verkligheten är att universum är ändligt (utan att detta behöver stå i konflikt – vi kan bara då inte veta hur det faktiskt förhåller sig annat än genom uppenbarelse eller tillkomsten av nya, revolutionerande observationer).[13]
(3) Den stora frågan är dock hur begreppen skapelse, begynnelse och ex nihilo ska förstås. Av dessa är det dessutom bara de två första som direkt återfinns i Bibeln, den andra kan i sig anses vara en tolkning (om än en väldigt rimlig sådan) eller härledning ur texter om skapelsen i Bibeln. Begreppet skapelse är i sig inte det mest problematiska i detta sammanhang. Ett evigt universum kan sägas vara skapat av Gud ”av evighet”, en tanke som är lättare att förstå om man tänker sig att det utanför universum inte existerar någon tid. Detta eviga universum kan i denna tankemodell inte existera utan Gud; det utgår från Gud och har sin ”begynnelse” – i bemärkelsen källa och ursprung – i Gud; det är ett kontingent universum som är beroende av något annat för sin existens. Här hjälper det också att skilja mellan vad som är en rent logisk relation och vad som är kronologiskt. Rent teoretiskt kan universum sägas vara skapat av Gud och ha sin begynnelse i honom i logisk bemärkelse utan att detta nödvändigtvis måste innebära en kronologisk korrelation. Även ex nihilo-tanken kan behållas, Gud har ju inte skapat universum ur någonting annat, det är verkligen skapat av Gud ur intet, men inte i en händelse före vilken universum inte fanns.
Den katolske filosofen Philip Quinn argumenterar för creatio continuans, att Gud orsakar världens existens och fortsätta existens på det sättet att deras existens är helt och hållet beroende av hans makt och upprätthållande. Skapelse blir här en metafysisk snarare än fysisk ”händelse”. Skapandet och upprätthållandet av världen åtskiljs inte utan blir identiska med varandra.[14] En teologisk fråga som dock väcks ur detta är hur man ser på ”ny skapelse” och hur detta kopplas till tid.
(4) Jag vill också kort lyfta frågan om begynnelse och ex nihilo ur ett exegetiskt perspektiv. Hur ska man t.ex. tolka 1 Mos 1:1? Vilken begynnelse handlar detta om? Är det:
- Alltings begynnelse (allting förutom Gud);
- Universums och/eller rumtidens begynnelse;
- Jorden och jordatmosfärens begynnelse;
- Eller utgör detta bara en rubrik på en berättelse som egentligen endast är intresserad av att beskriva mänsklighetens ”andliga” begynnelse som Guds avbilder?
”Himlarna och jorden” kan tolkas på många olika sätt. Som både Walter Brueggemann och David Davage påpekar går det inte att direkt härleda en creatio ex nihilo-doktrin ur Första Moseboken. 1 Mos 1:1–2 uppvisar en ambivalens mellan skapelse ur intet (v. 1) och skapelse ur ett existerande kaos (v. 2).[15] Det går också att läsa verserna på följande sätt: ”I begynnelsen, när Gud skapade himmel och jord – jorden var (då) öde och tom… – sade Gud: ’Varde ljus’”, en läsning som indikerar att jorden redan fanns där när Gud började skapa det som sedan beskrivs i resten av kapitlet. Davage drar slutsatsen att 1 Mos 1 ”inte är en berättelse om skapelse ur intet” (dock förnekar han inte ex nihilo-skapelse, han menar bara att 1 Mos 1 inte handlar om detta).[16]
Så, vad har jag nu kommit fram till? Inte några definitiva sanningsanspråk, men detta var heller inte meningen. Snarare har jag velat utforska en fråga som jag uppfattar vara aktuell utifrån relationen mellan kristen tro och naturvetenskapen, och som möjligen kommer att kunna bli ännu mer aktuell i framtiden – beroende på hur det rent vetenskapliga arbetet utvecklar sig. Jag tror fortfarande på att Gud skapat universum i en ”begynnelseakt” ur intet och att Big Bang-kosmologin konvergerar med vad Bibeln säger på denna punkt. Jag anser dock att jag har visat tre saker:
- Att den rådande modellen (Big Bang-teorin) stöder tron på en Skapare som yttersta orsak till universum;
- Att den kristna tron och teismen dock inte är bunden till en viss (Big Bang-)kosmologi, samt;
- Att det finns resurser i den kristna teologin att handskas även med ett evigt universum.
[1] Halvorson, Hans och Helge Kragh, “Physical Cosmology”, The Routledge Companion to Theism, red. Charles Taliaferro, Victoria S. Harrison och Stewart Goetz, London: Routledge, 2013 , s. 242. Mycket av det jag presenterar i det följande är allmänt känd kunskap inom astronomin och astrofysiken, varvid jag inte refererar till specifika källor för allt jag skriver. Det är dock lätt att kontrollera dessa uppgifter.
[2] Halvorson & Kragh 2013, s. 242; Sloan, David, ”The other side of the Big Bang”, The Oxford Science Blog, 13 mars 2018, http://www.ox.ac.uk/news/science-blog/other-side-big-bang#
[3] McGrath, Alister E., Science & Religion: A New Introduction, 2:a upplagan, Chichester: Wiley-Blackwell, 2010, s. 62–63.
[4] Wolchover, Natalie, ”Physicists Debate Hawking’s Idea That the Universe Had No Beginning: A recent challenge to Stephen Hawking’s biggest idea – about how the universe might have come from nothing – has cosmologists choosing sides”, Quanta magazine, 6 juni 2019, https://www.quantamagazine.org/physicists-debate-hawkings-idea-that-the-universe-had-no-beginning-20190606/
[5] Holder, Rodney D., ”Är universum designat?”, Naturvetenskap och religiös tro: Faradayartiklarna, red. Mikael Schink S.J., Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, 2018, s. 144.
[6] Penrose, Roger, ”Before the Big Bang: An Outrageous New Perspective and Its Implications for Particle Physics”, Proceedings of EPAC, Edinburgh, 2006, s. 2761.
[7] Halvorson & Kragh 2013, s. 247; Wolchover 2019.
[8] Halvorson & Kragh 2013, s. 247–248.
[9] Halvorson & Kragh 2013, s. 248–249; Penrose 2006, s. 2759–2762.
[10] Halvorson & Kragh 2013, s. 243.
[11] Halvorson & Kragh, “Cosmology and Theology”, The Stanford Encyclopedia of Philosophy, red. Edward N. Zalta, 2019, https://plato.stanford.edu/archives/spr2019/entries/cosmology-theology/
[12] Halvorson & Kragh 2013, s. 243.
[13] Halvorson & Kragh 2013, s. 244.
[14] Halvorson & Kragh 2019.
[15] Brueggemann, Walter, Genesis, Interpretation: A Bible Commentary for Teaching and Preaching, Atlanta: John Knox Press, 1982, s. 29–30.
[16] Davage, David, ”En pusselbit från bibelvetenskapen som berör vårt ursprung”, NOD 1:2020, s. 32, 34.