Kristen utan Kristus?

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg på Hela Pingsten som du kan läsa här: https://helapingsten.com/2016/07/04/kristen-utan-kristus/

Nu kan du också läsa detta inlägg här på Foolforjesus!

Kan man vara kristen utan Kristus? Enligt vissa verkar det nästan så. Det är knappast möjligt utifrån Bibeln syn på det hela dock.

De första som kallades ”kristna” var lärjungar till Jesus (Apg 11:26), människor som hånfullt blev kallade ”små kristusar” men säkerligen bar det namnet med ära, eftersom det just var att vara lika Kristus de ville! En lärjunge är inte bara en som i största allmänhet tycker eller tror något, eller har kokat ihop sin alldeles egna variant av religiositet och/eller andlighet. En lärjunge är någon som följer, och för att följa har man underkastat sig någon annan – en Mästare – som man lär sig av. Den kristna bekännelsen ”Jesus är Herre” (Rom 10:9) är något mer än ord, något mer än en munnens bekännelse eller en del av en kyrklig liturgi. Bekännelsen är inte tänkt att vara en förnekelse av hur det verkligen förhåller sig i mitt liv (kanske att jag själv fortfarande är herre), utan ett erkännande som om jag verkligen tror på det av hela mitt hjärta kommer att förvandla både mig och hur jag lever mitt liv.

Vi är kristna för att vi blivit rörda av Jesus Kristus. För att vi mött honom och fått påbörja en verklig och personlig relation med honom. För att han har förlåtit oss våra synder och gett oss ett nytt liv (genom pånyttfödelsen, som verkligen är något konkret och ”på riktigt” som skett i våra liv, något märkbart). För att han lever sitt liv i oss (Gal 2:20). Vi är inte kristna i oss själva. Vi är inte kristna för att vi bor i ett ”kristet land” (vad nu det är) eller går till kyrkan då och då. Vi är inte kristna bara för att vi ”tror” på Jesus som i att ha en enbart teoretisk tro… Det var inte det Luther och de andra menade när de talade om ”tron allena”. Vi är kristna för att – och OM – vi fått kontakt med Jesus Kristus. Det är han och bara han som kan åstadkomma det mirakel i oss som det innebär att bli en kristen, ett barn till Gud, född på nytt till ett evigt liv i gemenskap med Gud. Wow!

Men det slutar inte heller med att vi blir kristna genom mötet med Kristus och får våra synder förlåtna. Det som påbörjas då är en vandring med honom, en daglig och personlig relation som är både verklig och livsförvandlande. Det är detta du blir frälst (räddad) till (1 Kor 1:9), och det är det bästa du någonsin kan få tag på och leva i. Att vara Jesu vän och lära känna honom mer och mer för varje dag är mer värt än någonting annat! (Och det håller även Paulus med om, Fil 3:7-11).

Något som det är stor brist på i kyrkan i Västvärlden idag är lärjungaskap. Det som i stort sett allt handlade om i Nya testamentet! Jesus bad aldrig sina apostlar om att gå ut i hela världen och dra in folk i kyrkobyggnader eller göra alla folk till medlemmar. Han sa aldrig till dem att lära folk en uppsättning doktriner att hålla reda på. Han bad dem att gå ut och göra alla folk (alla folkgrupper) till lärjungar, människor som följer och lär sig att hålla (alltså leva ut och göra) allt vad han befallt (Matt 28:19-20). Jag talar inte om någon slags gärningslära här, att människor behöver göra en massa saker för att bli eller vara kristna (och frälsta), men jag talar om att det kristna livet innebär mycket mer än att bara ”tro”. Det innebär anpassning till en ny verklighet – att Jesus är Gud, Kung och Herre. Det innebär förvandling! Inte en förvandling som du själv åstadkommer (då vore det gärningslära), utan en förvandling som är en naturlig och nödvändig del av vad det innebär att möta och leva med Jesus, något som hanåstadkommer i ditt liv och som får praktiska konsekvenser.

En kristendom utan Kristus kan ta sig många olika former, men den fastnar alltid just iformerna. Till slut är det bara former kvar. Man kanske talar mycket om Kristus,  men man vill inte ha att göra med hans personliga närvaro och förvandlande kraft (2 Tim 3:5). En kristendommed Kristus kan å andra sidan inte undgå att påverkas av honom – för han är en levande verklighet och har all makt. Jesus Kristus vill prägla och genomsyra det kristna livet (och faktum är att det bara är de delar av det som präglas av honom som kan kallas ”kristet” på riktigt), alltså hela livet hos den som kallar sig kristen. Det finns inga områden som han ämnar lämna utanför. Han vill lägga sig i din ekonomi, ditt sexliv, dina relationer med andra människor, dina drömmar,  dina prioriteringar… etc. Därför kan det ibland verka mer bekvämt med en kristendom som bara rör söndagar och speciella ”heliga” tider och platser… Han vill också prägla och genomsyra hela det kollektiva kristna livet, den gemenskap som kallas för församling eller kyrka och är tänkt att vara förlängningen av vem han är här på jorden, hans ”kropp”. Också i det fallet frestas vi att hålla Kristus (och hans Ande) utanför medan vi själva bestämmer hur saker ska vara och gör kyrkan upptagen av mänskliga aktiviteter.

Jesus vill göra dig till en lärjunge. En som följer och låter sig formas av honom. Han vill forma dig med sin död och uppståndelse; han vill forma dig med sina ord och sin undervisning; han vill forma dig med sin livsstil och sin kärlek till andra människor (på ett speciellt sätt de marginaliserade och svaga); han vill forma dig med sin övernaturliga (men fullt naturliga) kraft och förmåga; han vill fylla dig med samma Ande som fyllde honom själv under sin tid här på jorden, så att du blir en del av hans Gudomliga uppdrag att sprida Guds rike här på jorden.”Kom och följ mig”, säger han, ”så ska jag göra er…” (Matt 4:19).

En lärjunge är aldrig helt färdig, utan i en ständig process av att utvecklas. Varje morgon och varje dag kan du få lära dig något nytt, om du bara spetsar öronen och är villig att låta honom leda dig in i det han håller på med (Jes 50:4). I denna process är Guds Ord avgörande. Hela Skriften är utandad av Gud, säger Paulus, och därför nyttig till att undervisa, korrigera, upprätta och utrusta ”gudsmänniskan” (alltså den person som verkligen fått nytt liv av Gud genom tron på Kristus) till att göra en massa goda saker (2 Tim 3:16-17). I en tid när Bibeln styckas upp och dissekeras mer än den tas på allvar och åtlyds – även i kyrkliga sammanhang – är detta ett ord vi behöver påminnas om. Lärjungen är inte en person som efter bästa tycke väljer och vrakar bland de bud och befallningar som Jesus gett utefter en populistisk eller bekväm måttstock. Nej, för lärjungen är Skriften och Kristus själv måttstocken. Men inte bara måttstocken för den ”rätta läran”, utan måttstocken för det liv som ska levas både under och mellan söndagarna (framför allt ”mellan” där den mesta tiden finns).

En kristendom utan Kristus är inte attraktiv för människor utanför kyrkan. Faktum är att de med rätta undrar varför vi kallar oss ”kyrka” om det inte är någon större skillnad mellan oss och de olika välgörenhets-, fairtrade-, miljö- och serviceorganisationer som annars finns i samhället. En kyrka som försöker vara ”relevant” med allt annat än Jesus kommer att tappa sin tidlösa och verkliga relevans! Jesus är Jesus, och han behöver inget av vårt smink för att attrahera människor (och samtidigt stöta sig med vissa andra). När han får tag i oss gör han oss till ”människofiskare” (för att fortsätta på den ovan citerade Bibelversen); lärjungar som gör lärjungar, som gör lärjungar… osv. Lärjungar som lever i gemenskap med Jesus, älskar Jesus, följer Jesus, lyder Jesus, bärs av Jesus, präglas av Jesus och delar Jesus vidare. Allt för att hanförst har älskat oss och gett sitt liv för oss. När Jesus får genomsyra våra liv och vår gemenskap, när vi som lärjungar formas av honom och lever ut det Jesus-liv som finns i oss sedan pånyttfödelsen genom Anden, då har vi en kristendom som verkligen är KRISTendom och som gör skillnad på riktigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *