Lärjungaskap

Lärjungaskap är något väldigt centralt i Nya Testamentet, och har också varit det i de stora väckelserna genom kyrkans historia. Jesus befallde oss inte att göra kyrkobesökare eller bara övertyga människor om att Gud finns. Han sa aldrig att vi ska gå ut i världen och bygga församlingar. Han sa att vi ska göra lärjungar överallt där vi går fram; efterföljare till honom, människor vars liv är Jesus och som är överlåtna till honom.

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ‘Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” (Matt 28:18-20)

Eftersom varken tiden tagit slut än eller alla folk blivit lärjungar till Jesus så är detta ett uppdrag som i allra högsta grad fortfarande gäller och behöver bli prioriterat (Matt 24:14). De första människorna fick uppdraget att befolka jorden (en angenäm uppgift) och vi – som nya skapelser i Kristus – har fått det minst lika angenäma uppdraget att vara med och befolka Himmelriket!

Är det någon skillnad mellan att vara frälst och att vara lärjunge?

Att vara lärjunge innebär något mer än att bara tro på Gud eller besöka en kyrka. I Sverige behöver både icke-kristna och kristna människor bli lärjungar, för det har tyvärr blivit en skillnad mellan att vara kristen och att vara lärjunge. I Bibeln ser vi inte den skillnaden. Lärjungarna började så småningom kallas för ”kristna”, det vill säga ”små kristusar” (Apg 11:26), när folk ville göra narr av dem och håna dem för deras tro på den Uppståndne och deras vilja att verkligen vara lika honom.

Några klargöranden innan vi går vidare. Frälsta blir vi och fortsätter vi att vara bara på grund av Guds nåd i Jesus Kristus och genom att tro på honom (Ef 2:8). Bara i honom finns hopp, ingenting vi kan göra i oss själva räcker till för att få det rätt ställt med Gud eller slippa undan Guds dom och vrede över synden. Bara vad Jesus gjort på korset duger! Att vara lärjunge är vi och förblir vi också genom nåd, för Guds nåd är inte ”bara” att vi blir förlåtna för våra synder. Vi behöver förstå att nåden också är Guds kraft och förmåga att göra i och genom dig det som han vill ha gjort. Och den nåden behöver vi också börja ta emot.

Att vara lärjunge är att följa Jesus och lyda honom, det innebär att faktiskt göra någonting, eller rättare sagt att låta det han vill göra genom oss ske genom lydnad i kärlek. Om pånyttfödelsen är dörren in i Guds Rike, så är lärjungaskapet det lopp vi har att löpa fram till målet. Att vara lärjunge är en process, en livslång vandring där vi hela tiden lär oss nya saker av och tillsammans med Gud. Vi lever inte bara i honom (som frälsta), eller med honom (i relationen med honom) utan vi lever också för honom, för hans förhärligande i våra liv. Vårt liv handlar inte längre om oss själva utan om honom och hans vilja. Detta är en lärjunges prioritering (Matt 6:33).

Jesus satsade på lärjungar

Att ”göra lärjungar” handlar om att föra vidare den här livsstilen av lärjungaskap till människor som i sin tur för det vidare till andra som för det vidare till andra som för vidare det till andra… På det sättet har det pågått från de lärjungar som först fick höra befallningen ända fram till dig och mig idag. Så är det också tänkt att fortsätta ända till dess att Jesus kommer tillbaka hit till jorden.

Av Jesu 12 lärjungar, minus en (nämligen Judas), har det idag blivit flera miljoner kristna över hela världen! Men principen är densamma: från en person till en annan, en generation i taget. Jesus satsade väldigt mycket mer på sina lärjungar än vad han gjorde på de stora massorna som kom för maten eller för undrens skull. Hans kvalitéts-investering i deras liv har lönat sig många gånger om. Hade han satsat bara på folkmassorna hade kristendomen skingrats ganska snabbt efter hans död, uppståndelse och uppstigande till himlen. Speciellt också under de förföljelser som uppstod tidigt mot de första kristna. Men nu fanns det ett ”järngäng” som han hade tränat under 3,5 års tid och format genom sitt eget exempel och nära vänskap. Jag tror att Jesus satsade rätt, men att vi ofta inte fattat att detta var en medveten strategi som han också vill att vi ska följa.

När jag ser tillbaka på den ungdomsgrupp som jag jobbade med under ungefär 6 års tid så ser jag vissa tendenser och jag tror att det ser likadant ut i många församlingars ungdomsgrupper. Det är inte ovanligt att många faller bort från sin kristna tro och lämnar kyrkan i en viss ålder. Vad beror det på? (Jag vet att många ungdomsledare/pastorer med flera ställer sig dessa frågor.) Många kan ha haft starka upplevelser med Gud, många har hört undervisning sedan de var små, andra kommer med men tappar snart intresset för att fortsätta vara med i gemenskapen. Kan det vara så att vi satsat för lite på att vara och göra lärjungar och för mycket på att locka folk (”massorna”) till alla våra verksamheter? Kyrkans ungdomsarbete blir en slags fritidsgård (inget fel med det!) byggd på aktiviteter, men efter ett tag växer många ifrån det och vill ha något mer solitt att stå på för att fortsätta gå vidare med sin tro. Men när ”Jesus-livet” inte finns där utan bara en social kyrkokultur så faller man bort. Många som är eller varit med kanske inte ens fått ett personligt möte med Jesus från början utan bara dragits med i den trevliga kulturen (återigen, inget fel på en trevlig kultur). Andra har mött Jesus men inte fått hjälp att rotas i sin tro; och ytterligare andra har mött Jesus men stack iväg för att gemenskapen i kyrkan inte fyllde det andliga behovet utan mer handlade om volleyboll, fika och brudar (de senare finns det dock mycket hopp för).

Fungerar det i ditt liv?

Man brukar säga att det man hör glömmer man, det man ser kommer man ihåg, men det man gör det kan man. Många kristna har många gånger hört predikningar om vad de förväntas göra, men istället för att utrustas och få hjälp med det man hör att man ska göra så känner man sig dålig eftersom man tänker att man inte kan.

Lärjungaskap handlar om att lära sig hur man egentligen ska leva livet med Kristus. Man behöver få vara med och se hur det går till, och sedan få hjälp och träning i att leva ut det. Jesu lärjungar såg först vad han gjorde, de fick vara med och göra samma saker, och sedan undervisade han dem om vad de hade varit med om. Ofta börjar vi i den andra änden, och det är inte alltid som vi som predikar för andra själva lever som vi lär.

Det du gjort och sett fungera har du lärt dig. Det är viktigt att vi inte bara blir hörare utan görare av Ordet (Matt 7:24-27, Jak 1:22). Om vi vill se människor som fortsätter att växa i sin tro måste de få komma i funktion för Guds Rike och använda de gåvor de fått av Gud.

För många år sedan hade jag både hört och läst en massa om helande men aldrig sett någon bli helad. Jag bad ibland för människor men inget hände. Så fick jag vara tillsammans med en person som fungerade i gåvan att bota sjuka och fick se flera människor bli helade framför ögonen på mig. Då fick jag verklig tro från Gud! Innan hade ”tron” bara suttit i huvudet på mig. Men nu fick jag själv vara med och be för människor. Efter den händelsen började jag mer frimodigt be för sjuka och många människor blev helade. Det var en spännande tid av nya upptäckter. Jag hade ingen ny teologi kring helande, men jag hade fått vara med om det i verkligheten och förstått att Gud kan hela genom mig.

Lärjungaskap behövs. Vi vill inte bara sitta stilla och höra på fina tankar, vi vill vara med om lite action – och det vill Jesus med, tillsammans med oss!

Du kan träna lärjungar

Jag vill uppmuntra dig att själv hjälpa någon annan att växa i sin tro och sitt lärjungaskap. Då kommer du märka att just det kanske mer än något annat också gör att du själv växer i ditt eget lärjungaskap och din vandring med Jesus.

Som kristna behöver vi ha ett utflöde i våra liv. Du kommer att komma till en punkt i ditt liv med Gud där du inte kan växa mer om du inte börjar ge ut av det du fått till andra. Det spelar ingen roll hur mycket du ber eller läser Bibeln eller sjunger lovsång eller vad du nu håller på med… Om du inte ger vidare vad du får av Gud så kommer flödet av välsignelser till slut att stanna av. Men när du ger vidare och börjar leva för andra kommer du själv också att växa. Principen ”Ge, och ni skall få” (Luk 6:38) gäller nämligen även här. Jesus säger:

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er allt vad ni ber honom om i mitt namn.” (Joh 15:16)

Oavsett om du går i skolan, är arbetslös, jobbar med bilar eller i kassan på ICA – eller om du är ungdomsledare eller pastor i en församling – så kan du ”gå ut och bära frukt”. Jesus i ditt liv kan få göra skillnad i andra människors liv. Han har bestämt det om dig! Det handlar inte om vad du kan eller inte, det handlar om vad Gud kan göra genom dig. Gud letar nämligen inte efter perfekta människor eller de med de bästa förmågorna – han letar efter villiga människor. Om du vill så är du kvalificerad.

Det handlar inte om att du ska predika för folk eller leda möten och gudstjänster. Tror man att det är vad lärjungaskap är så har man fått en del om bakfoten. Att göra lärjungar handlar om att bygga relationer med människor, och på ett enkelt sätt presentera Jesus för dem – med sitt liv, i både ord och gärning. Det slutar inte med att folk blir frälsta, det är då det börjar på riktigt! Du blir en mentor, eller en ”andlig förälder”, för någon. Alla människor kan bli föräldrar, även om alla inte kan bli barnläkare eller barnpsykologer. Du kan på samma sätt vara en andlig förälder, även om du inte är en teologisk expert eller ett andligt superproffs (vad nu det är för något). Denna sanning är lika enkel som den är viktig. Så länge du själv följer Jesus, kan andra i ditt liv se hur de också kan följa honom. Du ger bara vidare vad du själv har fått och vad du själv har lärt dig. Du är en ”kristen” – en ”liten Kristus” (eftersom Kristus bor i dig) som andra kan följa tills de själva har lärt sig att gå och följa Kristus utan din hjälp.

2 reaktion på “Lärjungaskap

  1. Pingback: Församlingen – några fallgropar att undvika | Fool for Jesus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *