Varför är jag kristen?

Den senaste tiden har jag haft många intressanta samtal med både troende och icke-troende om varför jag, eller troende människor överhuvudtaget, egentligen tror på Gud. (Jag gillar dessa samtal väldigt mycket, delvis också för att de mestadels äger rum på olika caféer i stan.) Mer specifikt kan man också göra det hela – varför just den kristna tron?

Innan vi fortsätter vill jag redan här i början inflika att det finns många olika typer av ”kristen tro”, varav en hel del – enligt mig – är missrepresentationer. Jag vill inte säga det med en översittarattityd eller för att jag tror att endast jag har den ”rätta tron” (absolut inte!), utan för att så många människor inte velat ha med Gud att göra på grund av hur hans folk beter/har betett sig. Det finns en stor skillnad mellan att vara religiös och att verkligen ha kontakt med Gud. Den skillnaden sitter dock inte främst i vilka lärosatser man har eller vilken kyrka man går till. När jag talar om kristen tro så menar jag den som ser ut som, låter som, smakar som, och luktar som – Jesus!

Jag har kommit fram till att argumenten för min tro, dvs. anledningen till att jag tror på det jag tror på, går att dela in i fem kategorier. Dessa fem vill jag nu dela med mig av till dig.

1. Intellektuella argument för Guds existens. 

Vissa verkar tro att man behöver låna bort hjärnan för att kunna tro på Gud och vara en lärjunge till Jesus. Det finns dock många människor som bevisar att så inte är fallet. Tvärtom vad många tror i vårt mycket sekulariserade land så är många vetenskapsmän och intellektuella troende. Det är heller inte så att den kristna tron är vetenskapsfientlig eller emot att människor använder sitt sunda förnuft (även om kyrkan i vissa tider haft företrädare som utifrån maktbegär varit rädda för fritänkare). Bara för att det kallas för att ”tro” betyder det inte automatiskt att vi inte menar oss ha några som helst bevis för vad vi tror på. I själva verket tror ateisten lika mycket, fast menar sig basera sin tro att det inte finns någon Gud på avsaknaden av sådana bevis.

Låt mig här ta upp ett sådant intellektuellt argument för Guds existens (det finns flera, men det finns också andra än jag som är bättre på att presentera dem). Jag ursäktar redan nu om det kan bli lite invecklat att försöka förklara detta (och om du fastnar någonstans kan du alltid hoppa fram till de fyra resterande punkterna). Men, låt oss göra ett försök.

Om vi kan vara överens om följande påstående: ”Jag tänker, alltså finns något” (min egen revidering av Descartes Cogito ergo sum), och: ”Inget kan skapa sig självt”, så kan vi också dra slutsatsen att: ”Något måste alltid ha funnits”. Även om vi skulle leva i en ”Matrix-värld” så måste i alla fall något slags medvetande finnas om jag kan konstatera att jag faktiskt tänker. Även om jag är lurad, så finns det någon som är lurad. Om något finns – vad det nu är, det spelar ingen roll i detta resonemang – så finns det tre alternativ vi kan välja mellan till varför detta något finns. Antingen så har det alltid funnits och har ingen början. Eller så har det skapat sig självt, vilket är en logisk omöjlighet då det i så fall måste ha funnits till innan det fanns till. Eller så har något annat, eller någon annan, orsakat det.

Eftersom vi redan har uteslutit alternativ två så återstår bara det faktum att något i någon form alltid måste ha funnits – antingen det som nu finns (medvetandet, universum, materian mm.) eller en bakomliggande orsak (som till exempel ett högre medvetande). Oavsett hur många steg vi går tillbaka i det här resonemanget, till exempel att något orsakat något annat, som orsakat något annat och så vidare, så måste vi förr eller senare komma fram till en oändlig följd av orsak-och-verkan-steg, eller till en första orsak, som då nödvändigtvis måste vara evig (eller utanför det vi kallar för tid). De flesta vetenskapsmän är överens om att universum som vi känner det har en början, att det inte funnits för evigt. De bevis vi har pekar på att universum en gång i tiden kommit till, förmodligen genom en stor smäll, och att det är anledningen till att universum expanderar (vilket Bibeln talat om långt innan vetenskapen upptäckte det, det nämns faktiskt hela 11 gånger i Gamla Testamentet att rymden ”spänns ut” och expanderar).

Ateisten tvingas spekulera i en oändlig följd av universum som avlöser varandra – trots att vi inte har några som helst bevis för detta – medan den troende kan välja att tro på en Begynnande Orsak som står utanför materia, tid, rum och energi – nämligen Gud. Problemet med den oändliga följden av universum – eller orsaker som avlöser varandra i evighet – är att vi aldrig skulle komma fram till någon punkt vi kan kalla ”nu”. Vi kan räkna från ”nu” (eller noll) både framåt och bakåt i tiden, men vi kan aldrig börja oändligt långt borta och någonsin komma fram till ett nu. (Samtidigt som vi också för länge sedan borde ha passerat det universum vi just nu upplever att vi existerar i.)

Slutsatsen är att det sannolikt måste ha funnits en Första Orsak till universum, som dessutom inte är samma sak som universum. Det betyder att denna Orsak måste vara något annat än fysisk materia, tid, rum eller energi. Det är också – som vi redan konstaterat – nödvändigt att denna Orsak är evig och alltid har funnits (det finns inget som bryter mot logikens lagar i detta påstående – någon måste inte ha skapat Gud om Gud per definition står utanför tiden). Eftersom denna Orsak också ligger bakom en värld som regleras av naturlagar, och innehåller varelser som kan tänka och vara medvetna om världen de lever i, borde denna Orsak rimligtvis också ha ett medvetande och definitivt vara kapabel till att ha ett syfte med vad ”den” gör. Detta är inget mindre än vad vi kallar för Gud.

2. Historiska belägg för den kristna tron. 

Det finns mer historiska belägg för den kristna trons grundfundament än det finns för någon annan religion. Dels innehåller Bibeln en mängd historiska anmärkningar och detaljer som faktiskt går att kolla upp och jämföra med andra källor från samma tid. Det är mer än en gång som arkeologiska fynd i efterhand bekräftat vad Bibeln sagt.

Framför allt är det tre saker som är väldigt historiskt underbyggda, och som faktiskt är själva de pelare som den kristna tron vilar på. Jesu död, hans uppståndelse, och Nya Testamentets trovärdighet som historiskt dokument baserat på ögonvittnen. Det finns knappast några historiker som förnekar att en person som hette Jesus har existerat och satt tydliga spår i mänsklighetens religiösa, politiska och kulturella arv. De allra flesta är också överens om att han blev avrättad genom korsfästning av romarna. Men det är klart att någons död inte bevisar något speciellt, även om det var en spektakulär död. Då är nästa påstående desto mer anmärkningsvärt.

Jag har redan tidigare varit inne på argument för Jesu uppståndelse (i inlägget om ”Vem är han, den där Jesus?”). Men att Jesus faktiskt fysiskt uppstod från döden är den bästa förklaringen till den tidiga kristna kyrkans framgångar, och att dess motståndare inte använde sig av de uppenbara argument de hade kunnat använda om Jesus inte hade gjort under eller blivit sedd av så pass många ögonvittnen efter sin död. Vi måste komma ihåg att detta utspelade sig medan de som mött Jesus fortfarande levde, både bland de som trodde på honom och de som ville motarbeta rörelsen. Dessa motståndare framförde inte samma argument som dagens (2000 år senare) ateister eller kristendomsmotståndare framför. Anledningen till detta är inte att de var mer osmarta på den tiden – de visste mycket väl att folk inte uppstår från döden eller väcker upp andra döda! – utan att dessa argument helt enkelt inte fungerade i den generation i vilken man faktiskt kunde kolla upp vad som sades.

När det kommer till Nya Testamentet så finns det inga andra texter från samma tid som är så väl underbyggda som just dessa. De spelar helt enkelt i en egen division! Vi har idag tillgång till över 24 000 kopior, manuskript och delar av NT som vi kan gå tillbaka till, studera och jämföra för att återskapa de ursprungliga texterna. (Jämför detta med boken ”Caesars krig mot Gallien” som återfunnits i 9-10 kopior men som ingen ifrågasätter.) Nya Testamentet stöds dessutom av flera andra dokument från denna tid, och är i hög grad skrivet av direkta ögonvittnen till de händelser som beskrivs. Det finns mycket att säga om detta, men det finns som sagt de som är mer kvalificerade än jag som grävt ner sig i detta och kommit fram till samma slutsats. (En kort kommentar om de så kallade apokryfiska texterna, som till exempel Judasevangeliet eller Maria Magdalena-evangeliet. De skrevs för det första mycket senare än de fyra evangelier som finns i Bibeln. För det andra är de oftast inga historiska berättelser om Jesu liv utan mer olika citatsamlingar, starkt präglade av gnosticism – en slags religion eller filosofi som förnekade den materiella och fysiska världens värde.)

3. Uppfyllda Bibelprofetior. 

Det finns och har funnits många religioner och profeter som påstått sig förutse framtiden, med varierande framgång, detaljrikedom och exakthet. De flesta av dessa har antingen gett så generella förutsägelser att de på något sätt skulle ha uppfyllts hur det än sedan blev (ungefär som många av tidningarnas horoskop), eller så har de senare förkastats för att de helt enkelt inte stämde (det finns dock oftast några få trogna kvar som hittar på alla möjliga förklaringar till varför profetian ändå uppfylldes, på något ”andligt” eller ”osynligt” sätt).

Bibeln är annorlunda. Den innehåller visserligen en del generella profetior, men också förvånansvärt många specifika förutsägelser – ofta historiskt falsifierbara sådana. Vissa av förutsägelserna i Daniels bok är så exakta att många kritiker inte vill erkänna att de faktiskt skrevs innan de händelser som förutsägs ägde rum. Det rörde sig om politisk historia som sedan uppfylldes i detalj efter detalj. Jesus förutsade också att flera städer skulle förintas och att templet i Jerusalem skulle brytas ned (det senare inträffade ca 40 år senare, år 70 e.Kr). Jesus själv uppfyllde 322 stycken profetior om Messias från Gamla Testamentet, och många av dem kunde han inte själv påverka – som till exempel var han skulle födas, eller att ingen skulle krossa benen på honom när han avrättades.

Mer intressant i dagens läge är kanske förutsägelserna om en bestående konflikt mellan Ismaels och Isaks avkomlingar, det som idag är araber och judar. Eller Jesu uttalande om att alla nationer en dag kommer att fördöma Israel och samlas till strid mot dem (men inte lyckas utplåna dem) – något som vi i alla fall kan se tydliga tendenser till. Eller Hesekiels förutsägelse om de två stormakterna i den ”sista tiden”, nämligen landet i norr och landet i öster (något som av många kristna tolkats som Ryssland och Kina).

4. Konkreta bönesvar. 

Nu börjar vi röra oss in på det mer personliga områdena, vad det är som gör att just jag tror på Gud och vill följa Jesus. Här kan jag bara referera till mig själv och de personer som eventuellt varit med och sett eller upplevt samma sak. Du får helt enkelt välja att tro mig eller inte tro mig (men jag har vittnen).

Jag har varit med om att människor blivit omedelbart friska när vi bett till Jesus för dem. Jag har varit med om att människor som inte själva tror har blivit av med smärta i ryggar och fötter, händer och armbågar. Jag har sett för korta ben växa ut framför ögonen på mig. Jag har fått höra av människor som jag eller någon annan har bett för att deras mångåriga whiplashskada blivit botad för att inte återkomma, att migrän försvunnit, och att de känt en kraft eller varm ström gå genom kroppen på dem under bönen. Jag har kört bil utan bensin, och varit med om att helt osannolika saker har hänt i samma stund som man bett för att de ska hända.

Visst kan man bortförklara dessa fenomen som tillfälligheter (det är ju trots allt sannolikt att osannolika saker händer då och då), eller som olika slags former av placebo. Men för mig har det hänt alltför många gånger för att jag med gott samvete kunna betrakta dem som ”tillfälligheter”. När människor dessutom kommer tillbaka flera år senare och vittnar om bestående resultat så väljer jag hellre att tro att Gud gjorde ett mirakel än att försöka förklara det med en långvarig placeboeffekt – en som dessutom kan få ben att synbart växa ut eller läka frakturer. Jag behöver helt enkelt mer tro för att inte tro på Gud, än jag behöver för att tro på honom.

5. Subjektiva upplevelser. 

Denna kategori innehåller egentligen inga bevis för dig – det är bevis för mig och endast mig. Men för mig betyder de oerhört mycket. Det rör sig om känslan av Guds närvaro, om en frid jag inte känt tidigare, om erfarenheter av att Gud talat till mig personligen, och annat av samma slag. Styrkan med dessa ”argument” är dock att jag delar upplevelserna och erfarenheterna med väldigt många andra. I världen finns det idag ca 2 miljarder kristna, och även om vissa av dem kanske inte har en egen personlig tro utan bara är uppväxta i den kristna tron, så finns det en mycket stor grupp som hävdar – liksom jag – att vi upplevt Gud, att vi faktiskt fått ”möta” den uppståndne Jesus och att han har förvandlat våra liv på ett sätt som kan märkas av andra!

Naturligtvis kan ingen tvinga på en annan människa en tro. Men det här är min lista över saker som har gjort mig övertygad och lett mig till att få uppleva mer och mer av Guds verklighet i mitt liv. Jag delar gärna med mig, och jag hoppas att du också ska våga söka sanningen i dessa viktiga frågor…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *