Varför mycket blir så fel i debatten om homosexualitet

Med jämna mellanrum dyker den här debatten upp, och den förs mellan både kristna och andra kristna samt mellan det omgivande samhället och oss kristna. Vad säger Bibeln om homosexualitet? Är homosexualitet synd? Hur ska kyrkan förhålla sig till denna fråga? Med mera.

Den första frågan är det egentligen inte så svårt att svara på, eftersom man kan slå upp de ställen i Bibeln som talar om ämnet (bl.a. Rom 1:18-2:4, 1 Kor 6:9-11, 3 Mos 18:22). Sedan blir det lite knivigare, då man måste tolka vad som står där också. Olika personer kommer fram till olika saker (oftast för att de haft olika utgångslägen, inte för att de läst olika saker). De två relevanta frågorna i sammanhanget är: (1) Tror vi på hela Bibeln, eller tror vi på valda delar av den? Och om vi väljer att tro på den text det gäller, blir nästa relevanta fråga: (2) Vad menade författaren när han/hon skrev den? Jag tillhör de kristna som tror på hela Bibeln och menar att den är Guds Ord (men att den naturligtvis måste läsas som den helhet den är). Jag tillhör också de som menar att det är viktigt att i alla fall till viss del förstå den historiska kontexten för att sedan kunna göra en rätt tolkning. Det finns mycket att säga om detta, men ett historiskt faktum är att homosexualitet inte var något ovanligt eller tabubelagt i den grekiska och romerska världen på den tid då Paulus skrev sina brev. Det var inte, vilket vissa påstår, så att man inte kände till ”ömsesidig homosexualitet” eller bara talade om den typ av homosexualitet som var en form av övergrepp från äldre män på yngre pojkar (även om det hemskt nog också förekom och var vanligt bland överklassen). Det är svårt att komma fram till totalt skilda slutsatser om vad Paulus de facto skriver när man tar hänsyn till detta (nämligen att utlevd homosexualitet är synd), och man får gå tillbaka till fråga (1) och välja om man ska förkasta dessa texter eller tro på dem. [Att Jesus inte direkt nämner något om homosexualitet är heller inte konstigt då han helt och hållet verkade bland judarna, där homosexualitet var något av en icke-fråga (på den tiden) och extremt ovanligt förekommande. Han säger däremot att han inte kommit för att upphäva utan fullborda den gamla lagen, och varnar oss för att upphäva om så det allra minsta av buden.]

Ett annat misstag som ofta görs (i debatterna mellan kristna och icke-kristna) är att totalt missförstå det kristna evangeliet. Vissa verkar tro att bara för att något anses vara synd så innebär det att man inte är välkommen eller får komma in i Guds Rike om man begått/begår denna synd. Det kristna budskapet handlar ju faktiskt om att vi alla är syndare som förtjänar helvetet, men att Gud genom Jesus har gjort det möjligt för oss alla att bli förlåtna, försonas med Gud, ta emot evigt liv och bli förvandlad! Att säga att något är synd är därmed inte samma sak som att säga: ”Du kommer till helvetet!” Kristen tro säger nämligen att det bara finns en väg till Gud och hans rike, och det är genom Jesus Kristus och vad han har gjort för oss! Det handlar inte om att försöka synda så lite som möjligt (även om det naturligt borde vara resultatet av att verkligen ha fått möta Jesus och bli en kristen); eller om att försöka göra så mycket gott som möjligt (även om det också borde vara en naturlig respons på evangeliet). Det handlar om att vi alla får komma till Jesus – om vi vill – och av honom (inte i egen kraft) bli förvandlade inifrån och ut. Frågan är om vi är villiga att ödmjuka oss och omvända oss till honom, inte om vi är perfekta eller inte! Det är en stor skillnad mellan det bibliska evangelium som säger att Gud accepterar syndaren som kommer till honom och det (enligt mig) falska evangelium som säger att Gud accepterar synden. Alla är välkomna – speciellt syndare! Men Gud utlovar också förvandling och förändring (något kanske inte alla är lika villiga att acceptera, och här kan vi tala om alla möjliga olika synder).

Det tredje jag vill ta upp är att vi ofta missar en sak som Jesus ofta talar om. Att bli en kristen innebär att ”förneka sig själv”, ”ta upp sitt kors” och följa Jesus. I vårt samhälle kanske detta är en av de värsta saker man kan höra – själva motsatsen till vad vi tror ska ge oss lycka, nämligen självförverkligandet. Alla som vill följa Jesus – och detta är vad han själv säger – måste förneka sig själv och sitt ego; måste låta sitt gamla liv ”dö” och börja följa honom. Jesus levde inte för sig själv; han offrade sitt liv i total utgivande kärlek; han sökte inte sitt eget bästa utan andras; han dog på ett kors och blev hånad av världen. Att ”förneka sig själv” kan innebära olika saker för olika personer. En kanske behöver ge upp sitt missbruk eller sin girighet; en annan kanske behöver ge upp andligt högmod eller en lovande karriär; en tredje kanske behöver ge upp sitt liv (vilket inte alls är ovanligt i många delar av världen där det är förenat med livsfara att konvertera till Jesus). En kanske behöver ge upp sin homosexualitet. Den kristna tron handlar inte om självförverkligande – om man inte gillar det så är det ingen som tvingar en att bli en kristen. Detta är lika för alla – men kan som sagt innebära olika saker i praktiken för olika personer. Man ger sitt liv, för att vinna det verkliga livet.

Oavsett om man är hetero- eller homosexuell, så står det mellan två vägar: en smal och en bred, en som handlar om att göra sig själv till gud och en som handlar om att låta Herren vara Gud, en som handlar om att gå sin egen väg och en som handlar om att ödmjuka sig under Guds vilja och gå hans – en väg som leder till evig glädje och sann lycka, men också bort från det som inte är i överensstämmelse med Guds natur. Det står inte mellan att leva ett miserabelt liv som förtryckt homosexuell eller ett maximalt utlevt och sexuellt tillfredsställt heterosexuellt liv. Det står mellan att bli fullbordad i Kristus och hitta sin fullhet, tillfredsställelse och fulla glädje i honom och hans bästa för en eller att krympa som människa och förlora kontakten med Gud i jakten efter självförverkligande och tillfredsställelse i sig själv. För att gå den vägen och finna sig själv i Kristus kanske det kan vara värt att avstå en del, kanske till och med leva i celibat…

Alla är älskade av Gud – inte på grund av vilka vi är utan på grund av vem han är: kärlek. Homosexuella – liksom alla andra – är välkomna till Jesu församling. Vi kristna står inte i fördömelsens tjänst utan i försoningens. Villkoren för frälsning är lika för alla: omvänd dig och tro evangelium; bekänn din synd och låt Jesus få förvandla dig. Lika för alla gäller också det här med förvandling till ett nytt liv och kallelse till att med Guds hjälp släppa taget om sina synder (vilket för de flesta av oss är en process som innebär en viss kamp). Frågan är som sagt om vi kan acceptera dessa villkor eller om vi vill försöka hitta på nya efter eget tycke?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *