Det här är ett lättillgängligt Bibelstudium om de tre första kapitlen i Bibeln, vilka lägger grunden för väldigt många teman som vi sedan får följa i Bibeln. Jag kommer att följa upp detta med fler ”Bibelvandringar” längre fram. Läs gärna Första Moseboken kapitel 1-3 i samband med att du går igenom detta.

Skaparen

Hela Bibeln börjar med Gud som utgångspunkt. ”I begynnelsen skapade Gud (hebr. Elohim) himlarna och jorden”. Utgångspunkten är inte människans funderingar om varför vi är här, utan Gud själv som skapar universum. Så är det med allt i det kristna livet: Det börjar med Gud, inte oss själva. Bara när vi börjar med Gud faller det andra på rätt plats.

Gud introduceras i plural. ”El” betyder Gud eller Mäktig, och ”Elohim” är pluralformen. Det betyder dock inte att det finns flera gudar, det är Bibeln väldigt tydlig med på andra ställen. Hebreiskan är uppbyggd så att även verbet böjs efter singular eller plural, och här står verbet för ”skapade” i singular, dvs. det var en som gjorde det, samtidigt som ”Gud” står i plural. Här ser vi den första hinten på det mysterium om Gud som blir tydligare och tydligare längre fram i Bibeln, nämligen att Gud är en Gud men samtidigt tre personer. Detta ser vi också en antydan till i 1:26 där Gud säger: ”Låt OSS göra människor till VÅR avbild…” Gud är en Gemenskap – mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande. Den sistnämnde nämns ju också redan i Bibelns andra vers.

Även om inte Jesus nämns vid namn här så var han med i skapandet. I Kolosserbrevet 1:15-17 står det om honom: ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.”

Världen är skapad i, genom, och till Jesus. Den finns till på grund av honom och för hans skull. Det är han som håller allt samman, och ger allt sitt syfte och yttersta mening.

Skapelsen

Det finns många tvister mellan tro och vetenskap idag, men egentligen är det inget problem att förena dem. Sanningen tål att prövas, och Guds ord är sanning. Vetenskapen kan snarare bekräfta vad Gud sagt långt tidigare.

Vi läser att universum har en början, något som bekräftas av vetenskapen. På 11 andra ställen i Bibeln kan vi läsa att ”himlarna”, dvs. rummet/universum, kontinuerligt expanderar. Gud ”sträcker ut himlarna”. Något som Bibeln visste långt innan vetenskapen upptäckte det.

Hur gammal är jorden? Svaret är att vi utifrån Bibeln inte får något klart svar. Det ord som till svenska översatts till ”dag” kan lika gärna översättas till ”eon” eller ”tidsperiod”. Det behöver alltså inte alls röra sig om sex 24-timmarsdagar, utan skulle lika väl kunna vara 6 perioder av skapande, som var och en kan vara flera tusen eller miljoner år. I kapitel 2 ser vi dock att det hanns med väldigt mycket på dag 6, saker som förmodligen tog betydligt längre tid än bara 24 timmar. Gud hann med att skapa Adam, låta honom namnge alla djur, och sedan skapa Eva – och dessutom sov Adam däremellan. Något som i kapitel 1 allt hände på den 6:e ”dagen”.

Människan

Kronan på verket i Guds skapelse är människan. Människan fick inte bara en kropp och en själ utan också en ande, som kommer direkt ifrån Gud.

Vi ser hur människorna levde innan de syndade mot Gud. De var nakna, men skämdes inte för varandra (2:25). Skuld och skam fanns inte i deras värld. Gud vandrade och levde med dem i trädgården (3:8). De hade fått tre uppgifter: föröka sig och fylla jorden med fler människor (1:28), råda över jorden (1:28), och vårda/bevara jorden (2:15). De levde bekymmerslöst i harmoni med sin Pappa och naturen. De hade inte någon kunskap om gott och ont utan kände bara till det som var gott. De hade inga tempel eller religioner, och inga lagar och regler (eftersom de inte behövdes när kunskap om det onda inte fanns).

Men Gud hade gett dem möjlighet att välja. Utan valmöjlighet kan inte kärlek vara äkta. Valet stod mellan ett liv i gemenskap med Gud eller självständighet. Livets träd – som är en bild på Jesus – skulle ge Guds liv till dem, och innebära ett liv utifrån relationen med Gud, som en del i den gemenskap och kärlek som finns mellan Fadern, Sonen och Anden. Kunskapens träd om gott och ont skulle leda till död, vilket Gud varnade dem för. Död i Biblisk mening betyder aldrig att upphöra att finnas till, sådan ”död” existerar inte överhuvudtaget. Ordet död betyder ”separation”, i det här fallet från Gud, livets källa, som i förlängningen också leder till fysisk död (separation av ande och kropp).

Synden

Människan blev frestad av ”ormen” (satan/djävulen) till att inte lita på Gud och äta av kunskapens träd. Ormen var den första liberalteologen, och hans taktik har alltid varit att så in tvivel i människans sinne: ”Har Gud verkligen sagt?” Han vill få oss att inte lita på Gud och hans ord. Grundsynden är att inte tro på Gud, dvs. inte lita på honom, vilket Jesus också säger: ”Synd: ty de tror inte på mig” (Joh 16:9).

Synden såg lockande och god ut, och högmodet var dess kärna: ”Ni blir som Gud”. Fastän de redan var lika Gud och skapade till hans avbilder, blev de lockade att försöka nå dit i egen kraft och förmåga.

När människan syndade var det genast tre saker som hände:

Först kom skuld och skam in i världen, de såg att de var nakna och skämdes (3:7). De försökte dölja vilka de verkligen var med fikonlöv. Det är typiskt människan att ta på sig masker och inte vilja visa vem man verkligen är, med sina fel och brister. Istället försöker vi hålla upp en idealbild av oss själva, vilket bara skapar sår, distans och ensamhet i våra relationer med varandra.

Sedan gömde de sig för Gud (3:8). Skulden och skammen kom inte från Gud, men den skapade en rädsla för honom, en felaktig bild av honom. Bibeln säger att våra synder skiljer oss från Gud (Jes 59:2). Gud ropade på dem: ”Var är ni?” inte för att han inte visste, utan för att han ville att de skulle komma tillbaka till honom.

Det tredje som hände var att människan började skylla ifrån sig istället för att erkänna vad de gjort (3:12-13). Mannen skyllde på Gud och på kvinnan, och kvinnan skyllde på ormen.

Lösningen

Genom synden kom alltså döden in i världen (Rom 5:12). Trasiga relationer var följden. Gud tillät döden, som den utväg som skulle förhindra synden att råda för evigt. I ett större perspektiv var det också en mans död som skulle göra slut på både syndens och dödens makt en gång för alla – Jesus på korset.

Redan direkt efter syndafallet kommer den första antydan om Guds plan för räddning. I 3:15 läser vi att ”kvinnans säd”, en ”han”, ska krossa ormens huvud och ormen ska hugga honom i hälen. Som vi vet har inte kvinnor säd (sperma). Men här står det att kvinnans säd ska övervinna ormen. Det finns bara en man som fötts av en kvinna utan någon mans inblandning, och det är Jesus som blev född av jungfru Maria. Han tog i sin egen kropp på sig ”ormens gift” – synden – och när han dog för våra synder segrade han över ormen – han uppstod igen.

Två vägar

Det finns två vägar människan kan gå. Antingen gör vi ”fikonlöv”, tar på oss masker och försöker fixa oss själva. Den vägen kallas ”Egen prestation” och leder bara till ännu större sprickor mellan människor och Gud, och människor och människor. Religion är ett utmärkt exempel på detta fruktlösa försök att närma sig Gud i egen kraft.

Den andra vägen kallas ”Nåd och förtröstan”. Gud pekar på denna väg när han istället för att godkänna människans fikonlöv gör kläder av skinn åt dem (3:21). För att göra kläder av skinn behöver man offra ett djur. Detta, tillsammans med alla de övriga offren vi läser om i Gamla Testamentet, pekar framåt på Jesu död på korset för våra synder. Han blev ”Guds offerlamm” en gång för alla. Det var Gud som gjorde dessa kläder av skinn åt dem, inte de själva. Precis på samma sätt blir vi idag räddade av Gud av nåd, genom förtröstan på Jesus, och inte genom egna gärningar och prestationer (Ef 2:8-9). Gud vill klä oss i Jesu renhet och oskuldsfullhet och ge oss att äta av Livets träd, men vi väljer själva vilken väg vi vill gå.