Med tanke på att det snart är val i Sverige har jag funderat lite på det här med politik och hur (vi) kristna resonerar kring det hela. Det finns tydligt två läger, något som inte minst visar sig i att de kristna kärnväljare som överger Kristdemokraterna (KD) tenderar att antingen gå över till Centerpartiet (C) eller Sverigedemokraterna (SD) – två partier som i det politiska läget just nu är bittra fiender och står för radikalt motsatt politik i flera frågor. Ett annat sätt att säga det är att det verkar finnas kristna som är mer åt höger och kristna som är mer åt vänster (precis som människor i största allmänhet). (Även om C kanske inte kan påstås vara ett parti till vänster, så är det i alla fall mer till vänster än det KD de kommit från.)
Det ”lustiga” är att dessa två grupper – de ”högerkristna” och de ”vänsterkristna” (tillåt mig att dela in dem på detta sätt bara för enkelhetens skull) – bråkar med varandra om vad som är ett ”rätt kristet” sätt att se på politik, rösta och engagera sig i samhällsfrågor. ”Det HÄR är vad som är viktigt/bibliskt/rättfärdigt (osv.) – och det NI gör/står för/fokuserar på är INTE sann biblisk kristendom!”
”Problemet” – om man nu kan kalla det för ett problem – är att Bibeln inte diskuterar det som idag är politiska frågor utifrån en höger-vänster-skala där man är tvungen att välja antingen-eller. Den ställer t.ex. inte tanken på social omsorg om de fattiga mot tanken på att de som kan ska arbeta, eller tanken att välkomna främlingen mot tanken att ställa krav på främligen att anpassa sig. Läs mer