För ett tag sedan läste jag Hebreerbrevet. Det är ett brev som jag verkligen gillar, och en av de få böcker i Bibeln man inte riktigt vet vem som har skrivit. Det handlar om att Jesus är bäst – bättre än profeterna, bättre än änglarna, bättre än Moses, bättre än Lagen, bättre än prästerna, bättre än Templet, bättre än Jerusalem, bättre än Sabbaten (judarnas heliga vilodag).

Författaren försöker få läsarna att förstå detta, och att inte vända sig tillbaka till de gamla traditionerna, att inte börja kompromissa med det rena evangeliet – nämligen att Jesus är allt de behöver. De behöver inte Jesus plus prästerna eller Jesus plus en helig byggnad… Jesus räcker!

Ett högst relevant budskap även idag. Genom kyrkans historia har man gång på gång lagt sig till med gammaltestamentliga vanor som egentligen inte behövs längre. Och än värre: vanor som tar fokus bort från det väsentliga – vem Jesus är, vad han gjort och vad det betyder för oss idag.

Templet har ersatts med kyrkan (i bemärkelsen en byggnad), Sabbaten med söndagen, prästerna med ”kristna” präster och pastorer. Det är farligt när dessa saker blir vad det innebär att vara kristen, när sakramentalism och former blir vad man hakar upp sin tro på. Då kan man helt plötsligt vara kristen utan att vara kristen och kristendomen ter sig som vilken annan religion som helst, med heliga platser, heliga byggnader/tempel, heliga dagar/högtider och speciella heliga män/kvinnor.

Jesus gjorde slut på allt det där. Nu är det hans kropp som är templet, och församlingen är du och jag – människor med Guds Ande boende i sig. Tegelstenar duger inte åt Gud. Det är naturligtvis inget fel på att ha en byggnad, men om man tror att man behöver gå till en speciell plats för att möta Gud har man missat något väldigt viktigt. Gud är tillgänglig alltid och överallt. ”Jag är med er alla dagar…” sa Jesus.

Alla dagar – inte bara söndag. I Nya Testamentet finns inga speciella heliga dagar, Paulus säger att alla dagar är lika. Det är Jesus som är vår vila, i tro på honom kan vi sluta upp med egenrättfärdighet och prestation. När Gud fullbordat skapelsen vilade han och instiftade Sabbaten, arbetet var slutfört och vilan total, han skulle inte upp och fortsätta jobba igen på måndag morgon. Människan levde i den vilan tillsammans med Gud ända tills hon syndade. När Jesus dog på korset ropade han: ”Det är fullbordat”. Vi behöver inte lägga någonting till vad han gjort för oss, arbetet är slutfört och vilan total. Inte bara en dag i veckan utan hela tiden, måndag till söndag.

Jesus gjorde också slut på den gamla prästtjänsten, i den bemärkelsen att det inte längre finns några speciellt utvalda människor som ska agera mellanhänder mellan dig och Gud. Nu är alla troende präster enligt Bibeln, och alla kan ha direktkontakt med Gud. Underbart! Låt ingen tro att de på grund av sin titel kan sätta sig över det (även om vi i god nytestamentlig anda ska respektera och hedra våra ledare).

Jesus är verkligen allt du behöver! Han räcker gott och väl och lite till. Gamla Testamentets vanor och ritualer är en skugga av det som skulle komma (Kol 2:17), men Jesus Kristus är substansen, han är verkligheten. Håll inte fast vid skuggan, håll fast vid Jesus – den verklige, konkrete och påtaglige Jesus! När du insett det kan du ta lite lättare på så kallade ”heliga” dagar, platser, byggnader och människor, och fördjupa dig i hans nåd istället.