Jag vill låta premiären av denna blogg handla om den person som betyder allra mest för mig. Det finns mycket jag vill och kommer att skriva om, men allt har sitt ursprung i vem han är och vad han har gjort för mig. Den kristna tron är inte bara att i allmänhet ”tro på” Jesu existens, eller att ha honom som en bonus till resten av livet. När Jesus kommer in i ens liv får man en helt ny bild av världen, ett helt nytt perspektiv på livet, och framförallt ett helt nytt fokus. Det handlar inte om ”mig, mig, mig” längre. Han blir utgångspunkten, och – ja, hela punkten! Han blir den som definierar allt annat, den fasta punkten i livet kring vilken allt annat kretsar och sätts i relation till.

Jesus är en verklig person – både en verklig historisk person och en verklig nu levande person. Det är inte två jesusar jag talar om utan en och samma. Den historiske Jesus som vandrade omkring här på jorden för ca 2000 år sedan är samme Jesus som vill att du ska lära känna honom nu och leva tillsammans med honom dagligen i en livsförvandlande och personlig vänskapsrelation. Om det är någonting jag vill uppnå med denna blogg och sida (för det finns en del annat än rena blogginlägg också) så är det att du som läser den ska få uppleva vad detta innebär. En relation med Jesus Kristus. Det bästa som finns. Det – vilket jag är helt övertygad om – du är skapad för. I en relation med honom hittar du dig själv, vem du är och varför du är här.

Vem är då denne Jesus? Medan han levde på jorden var han en judisk snickare från Nasaret (född i Betlehem) som vandrade omkring med sina vänner, gjorde gott och talade om att Gud har börjat ställa världen till rätta – i förtid, genom honom! Han samlade stora skaror med människor (ett historiskt faktum) eftersom, tror vi kristna, han gjorde stora under med människor och undervisade på ett sätt som trollband lyssnarna. Han påstod sig vara Någon alldeles speciell: nämligen uppfyllelsen av alla de judiska profetiorna (i Gamla Testamentet) om ”Messias”, ”Frälsaren”, som skulle vara deras Kung och regera med frid och rättvisa från Gud själv.

Oavsett vad människor har trott och tror om detta så har han satt tydliga spår i historien! Vår kalender utgår från hans födelse (fast de räknade lite fel, han föddes troligtvis år 4 ”före Kristus”). Han har i närmare två millennium varit en central figur i litteratur, konst, musik och mycket annat. Han har definitivt varit omdebatterad, och han har fångat uppmärksamhet och engagemang även hos de som inte tror på honom. De som inte gillar honom har tvingats stå ut med honom. De som velat bortförklara hans anspråk har lagt ned förbluffande mycket energi och tid på detta. Ändå fortsätter han att dyka upp här och där, fortfarande! Det finns människor – och jag är en av dem – som påstår att han lever och till och med är en del av deras liv. Det verkar vara väldigt svårt att förhålla sig helt neutral till Jesus. Han upprör, fascinerar, engagerar, rör om, tolkas och nytolkas, tillbes, avundas… Han är unik som historisk person (även om vissa sajter försökt förfalska detta faktum med väldigt vinklad och ibland förfalskad information).

De skriftliga vittnesbörden om honom (speciellt de fyra evangelierna som återfinns i Nya Testamentet) är inte så lätta att bortförklara. De tillhör en alldeles egen klass av historisk tillförlitlighet när det gäller dokument från samma tid. Koranen kan inte jämföra sig med antalet funna manuskript och tidiga kopior av dessa skrifter, inte boken om Julius Caesars krig mot Gallien heller. Faktum är att inga andra historiska skrifter (från samma tid) ens kommer i närheten av den mängd och kvalité på manuskript som finns när det gäller Nya Testamentet. Historien om Jesus Kristus från Nasaret är alltså unik även i detta avseende.

Jesus uppfyllde inte mindre än 322 profetior om den kommande Messias från Gamla Testamentet (judarnas heliga skrift). Men ingen hade kunnat ana hur han skulle göra det! Ju mer vi läser om Jesus desto tydligare blir det att han menade att det centrala i allt han kom för att göra var att… dö!!! Hans egna lärjungar förstod det inte. Deras judiska bild av Messias var en krigande segerherre som skulle driva Ondskan, dvs. romarna, på flykten och upprätta den judiska nationen igen. Men Jesus själv talar tydligt och klart om att han ska dö, och sedan på den tredje dagen uppstå till livet igen – allt sade han i förväg vid ett flertal tillfällen. Han tog aldrig till våld utan predikade ett radikalt kärleksbudskap! Han drog sig undan när folket ville göra honom till kung. Hans väg såg annorlunda ut, kan man minst sagt säga.

Ondskan skulle drivas undan, ja. Till och med besegras. Men inte på det vanliga sättet, med mer ondska och våld. ”Besegra det onda med det goda” är Bibelns budskap. Och Jesus nöjde sig inte med romarna, han ville ta itu med den verkliga Ondskan, nämligen den som har en rot i varje människohjärta och som bara miljön och tillfällena blir ”rätt” (eller fel) kan blomma ut i vem som helst av oss. Själviskheten. Självständigheten – som inte söker förening och harmoni utan ”sin egen väg” och leder till splittring och skilsmässa. Otron. Hatet.

Jesus tog på sig all denna ondska i sin frivilliga död. Ja, han gav sitt liv frivilligt. Han till och med stoppade en av lärjungarna som drog till svärd för att försvara honom när det började hetta till. Han lät ondskan slå till mot honom själv med full kraft. Den religiösa ondskan genom de judiska ledarna, den ”världsliga” – eller tyranniska, härskande maktens – ondska genom den romerske stålhållaren Pilatus, den tysta ondskan genom sina vänners och landsmäns svek och tystnad inför det fruktansvärda: en oskyldigs tortyr och avrättning. Han tog också den vrede som Gud i sin rättvisa känner över ondskan i världen.

Han tog ondskan och svalde den.

Tre dagar senare (på judiskt vis att räkna dagar) uppstod han från döden. Inte som ett spöke eller en kroppslös ande, utan som en människa, i en fysisk kropp, men samtidigt en annorlunda kropp, en odödlig kropp. Över 500 personer påstod att de hade sett honom i kroppen efter hans död. Masspsykos? Knappast. Inte ens en icke-troende psykolog skulle kunna förklara varför 500 personer samtidigt inbillar sig exakt samma sak.

Vi som är kristna tror verkligen att Jesus uppstod från döden den där söndagen för många år sedan. Det är den enda rimliga förklaringen till flera saker. För det första att så många faktiskt påstod sig ha sett honom, trots att detta var förenat med stort motstånd och direkt icke-populistiskt (för att använda ett svagt ord). För det andra att hans motståndare inte försökte låtsas som att inget hänt utan reagerade väldigt kraftigt mot de kristna och deras anspråk. För det tredje att den kristna rörelsen så tidigt bokstavligen exploderade i tillväxt och antal sympatisörer, i samma generation som de levde som hade kunnat bortförklara det hela om de velat (och många ville men lyckades inte på ett övertygande sätt). Samma personer som sett Jesus in action innan hans död levde fortfarande medan den kristna rörelsen spreds som en löpeld i Judeen och ut i hela Romarriket! Det hade varit lätt att motbevisa dess anspråk om de nu inte var sanna. För det fjärde hände detta i en tid då det kunde innebära dödsstraff och allvarliga förföljelser att påstå och tro på en annan Kung än Caesar. De kristna blev också verkligt förföljda och dödade för denna tro, ändå höll de fast vad den, och rörelsen fortsatte att sprida sig. För det femte är det en förklaring till att människor idag – från alla delar av världen och från olika kulturer – fortfarande påstår sig ha mött denne Jesus och fått sina liv förvandlade av honom. Ca 2000 år efter att han dött (hans död är också ett tydligt historiskt faktum)!

Jesus är min allra bästa vän. Jag har känt honom i nästan ett decennium nu och han blir bara mer och mer verklig och tydlig för mig. Under de här ca 9 åren har jag fått vara med om en massa saker tillsammans med honom. Människor som också har fått uppleva honom. Människor som har blivit botade från sjukdomar och fria från ångest. Det vi troende kallar för under eller mirakel. Svar på viktiga frågor och övernaturlig (även om det ordet är missvisande, för Gud är så naturlig det bara går att bli) vägledning i livet.

Jesus är livet. Han är den som har livet, och ger det till alla som vill ta emot. Jesus är universums centrum, jag menar det helt seriöst även om vissa säkert drar på smilgroparna när de läser detta. Hela skapelsen tillber honom. Jesus är värd att bli tillbedd även av oss, och därför tillber jag honom. Han har funnit mig, och jag lät honom finna mig (även om jag försökte stå emot några år först). Jesus älskar mig. Och jag älskar honom. Men han älskar dig också… och du kan få älska honom tillbaka!

Jesus förlåter och lyfter av skuld, det är en av hans specialiteter. Eftersom han själv har tagit på sig ondskan – den som även har en rot in i ditt och mitt hjärta – kan han förlåta oss vad vi än har gjort. I ditt hjärta vill han göra ett under, en förvandling, om han får komma in där och bo där. För den Gud som skapat hela världen och själv kommit in i den i en människas gestalt, för den Gud som älskar världen så mycket att han dog för den för att rätta till det som gått snett i den, för den Gud som besegrade det vi oftast tänker som det enda oundvikliga, nämligen döden – för en sån Gud är det inte omöjligt att bo i en människas hjärta och även där ställa till rätta det som blivit fel. I Jesus uppenbarar sig precis den Guden, och allt faller på plats.