Varför-frågan i sex-frågan behöver kommuniceras tydligare

Det är välkommet att frågan om sex innan äktenskapet lyfts och diskuteras (som det gjorts den senaste tiden i tidningen Dagen). Jag menar att Bibelns linje är tydlig: sex hör hemma i äktenskapet mellan man och kvinna; otukt (porneia) är allt som går utanför detta. Både Jesus och Paulus tar över och håller fast vid denna judiska sexualetik. Även om Jesus i vissa frågor kan visa sig vara ganska ”liberal” i förhållande till t.ex. fariséerna, är han på detta område väldigt tydlig och skärper lagen (Matt 5:27–30; 19:3–10).

Kroppen är inte oviktig i kristen teologi och tro, den är inte någon ”lägre stående” del av oss (som i det gnostiska tänkandet). Paulus skriver: ”Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (1 Kor 6:18–20). Och: ”Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt.” (1 Tess 4:3–4). Allt detta är rotat i tron på kroppens uppståndelse – en grundbult i den kristna tron. Dessutom glömmer vi lätt att Gud är en helig Gud, som ”ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare” (Heb 13:4).

Det som dock ofta saknas i kommunikationen av detta budskap är svaret på frågan varför. ”Du ska!” räcker sällan som skäl för att motivera människor till efterföljelse. Ofta har jag mött människor som aldrig fått ett svar på denna fråga, både ungdomar och andra. När man ger dem ett svar brukar dock de flesta se logiken och nyttan med de bud som man annars bara avfärdat som ologiska eller ett uttryck för religiöst tvång. Man börjar se att det Gud säger är till för oss (såsom sabbaten enligt Jesus), för vårt bästa.

Hur kan man då svara på frågan om varför man ska vänta med sex till äktenskapet?

För det första brukar jag påpeka att äktenskapet är ett förbund. Detta är något djupare än ett avtal där två parter ska ha koll på varandra; det är något i grunden relationellt, bygger på tillit och förtröstan, och är i sitt idealtillstånd oupplösligt. Förbundet är instiftat av Gud och det är i detta förbund som Gud fullt ut vill välsigna det sexuella livet och relationen mellan man och kvinna. Förbundet innebär en trygghet; bakdörren är låst och nyckeln svald. Makarna är ”för-bundna” vid varandra, för varandra. Här kan sexualiteten blomma ut och bli det den är tänkt att vara.

För det andra innebär avhållsamheten innan äktenskapet att parterna lär känna varandra i ”rätt ordning”. Människan som ande, själ och kropp mår bra av att alla dessa aspekter får vara integrerade – även i relationer. Vi tenderar att börja med det kroppsliga i romantiska relationer, vilket på ett sätt är naturligt utifrån den rent fysiska attraktionen. Men det är viktigt att vi lär känna varandra på ett andligt och själsligt plan innan vi går för långt med det kroppsliga (d.v.s. sexet), och dessa två tar vanligtvis lite längre tid. Min linje är att börja med det ”andliga”: Är denna person också kristen? Älskar hen Jesus? Delar vi samma grundläggande värderingar? (Detta verkar också vara Paulus linje, 1 Kor 7:39). Sedan kommer det själsliga: Passar vi ihop rent personligt? Står vi ut med varandra? Slutligen, när dessa frågor besvarats jakande och man tillsammans tagit beslutet att ingå i förbund med varandra ”i nöd och lust tills döden skiljer oss åt”, är det dags för att gå hela vägen när det gäller det kroppsliga och bli ”ett kött”. Men detta beslut är inget vi tar när vi är ensamma i sängkammaren och är ”upptända av begär” (kåta) och just nu ”känner” att vi kommer vara trogna livet ut. Det är ett viktigt och seriöst beslut, som kräver övervägande; därför finns det just en poäng i att göra det till ”en grej” – med vittnen och ceremoni och juridik och förbundstecken (i detta fall ringarna). Gud vet hurdana vi är, och det finns en väldig vishet i att låta oss vänta med sex tills förbundet är ingånget.

Relaterat till detta är såklart också själva grundtanken med äktenskapet: att sexualiteten är tänkt att delas med en person i en trogen relation livet ut. Innan man bestämt sig för vem denna person ska vara innebär det en risk att ge sig in i en sexuell relation med någon. Det sexuella bandet är starkt (det handlar inte bara om kropp mot kropp utan involverar även själen/anden, 1 Kor 6:15–17). När det bryts upp åsamkar det skador, och de ”bindningar” som bildats tas med in i nästa relation. Dessutom handlar det inte bara om dig – utan också om en annan människa.

Slutligen skapar avhållsamheten också en trygghet mellan makarna när äktenskapet väl är ingånget. De som sitter i själavårdssamtal och äktenskapsrådgivning vet att följande typ av oro inte är ovanlig: ”Hur kan jag veta att han/hon kan hålla sig borta från sex (med andra) nu när vi är ifrån varandra ett tag, när jag vet att vi inte klarade av det innan vi var gifta?”

Gud som skapat oss och gett oss sexualiteten som gåva vet också hur den bäst bör användas. Som i alla frågor kommer det ner till om vi litar på att han alltid vet och vill oss det bästa. När vi vet att Gud är god kan vi också underordna oss hans vilja och låta Jesus vara Herre – också över sexualiteten.

2 tankar kring ”Varför-frågan i sex-frågan behöver kommuniceras tydligare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *