Jag föredrar att tala med dig framför att skriva till dig. Speciellt om jag verkligen vill säga något med det hela. Så funkar Simon, tala har alltid kommit mer naturligt. Men jag hoppas du ska få en känsla för vad jag vill säga dig genom det här inlägget. Och fördelen med att skriva ner är ju att om man verkligen får till det så kan det man skrivit fortsätta tala igen och igen och igen… Utan att man behöver vara rädd för att bli gammal och glömsk.
För en tid sedan fastnade jag vid ett speciellt kapitel i Bibeln. I det kapitlet fastnade jag vid en speciell mening. Jag har fastnat vid den förut, men den här gången kändes det ovärdigt att fortsätta läsa nästa kapitel. Jag var tvungen att stanna upp och låta Gud tala till mig. Här är meningen:
”Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: ’Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!'” (Mark 9:7)
Det är inte ofta Pappa Gud själv talar med en fysiskt hörbar röst från himlen. (Jag känner bara en person som jag vet har upplevt det, två gånger dessutom). I berättelserna om Jesus händer det bara tre gånger totalt. Man får anta att det han vill säga dessa gånger är viktigt. Det här är en sån gång…
Budskapet sammanfattar egentligen det absolut viktigaste i hela den kristna tron. Pappa Gud fokuserar på sin Son. Han gör oss uppmärksamma på vad det är han uppmärksammar. Han pekar med hela handen på Jesus, ”detta är min son, jag älskar honom…” Någon annan än jag som hör den stolta pappa-rösten?
Jesus är det centrala. Utan honom ingenting. Det finns mycket man kan diskutera kring tron, mycket vi kan tolka olika utifrån Bibeln. Men. Jesus kan vi inte trolla bort. Eller ändra på. Eller tycka så värst olika om (för då har vi en annan tro). Han definieras inte av dig eller mig eller våra tolkningar. Han är inte en teori eller en doktrin eller en teologi. Samtidigt är han den enda doktrin eller teologi vi behöver. Han är en person. Han är den han är. Vi kan lära känna honom eller vi kan ignorera honom. Men han låter sig inte förändras av vad vi tycker om honom.
Ser du honom?
När lärjungarna tittade upp efter denna omskakande upplevelse av Guds dånande röst från himlen, så ”såg de ingen utom Jesus.” Vad ser du när du ser dig omkring? Ser du Jesus? Vad ser du när du tittar på församlingen och välmenande kristna? Ser du Jesus? Vad ser du när du tar en titt på dig själv? Ser du Jesus?
– Gud såg Jesus (9:7). Hans välbehag vilade över honom. Hur viktigt är det inte att vi förstår att vår tro och livet här på jorden inte handlar om oss själva! Det handlar om Jesus… Från början till slut. Det är därför det finns en himmel och ett helvete. Guds syften handlar inte i första hand om att vi ska må bra hela tiden. Det handlar om att Gud ska förhärligas i allt och alla genom Jesus…
– Lärjungarna ”såg… Jesus” (9:8). Om du inte har sett honom kan du inte vara ett vittne. Om du inte har sett honom är det svårt och kämpigt att vara hans lärjunge och det är lätt att frestas att ge upp. Svårt och kämpigt kan det vara ändå, men uthärdligt, ja mycket mer än uthärdligt: det är värt det…
– Så snart folket fick ”se Jesus” blev de ”överväldigade av förundran” (9:15). Jag undrar om det är detta människor i vår värld ser idag när de tittar på oss kristna och våra församlingar… En retorisk fråga som vi vet svaret på. Kanske ibland.
– Så snart de onda andarna fick ”se Jesus” så reagerade de (9:20). Ondskan flyr från närvaron av den verklige Jesus! Den typen av konfrontationer behöver vi se mer av, evangeliet om Jesus predikas utan någon effekt om det inte sker. Vårt uppdrag på den här jorden är fortfarande att förstöra djävulens verk genom att befria de fångna och vara med och föra människor till Jesus. De människor som är i mörker skall föras in i Guds ljus, så att de kan ära honom i evigheters evigheter….
Ser du Jesus? Det är en förvandlande syn.
Sedan kommer vi till vad Jesus ser. Han ser folket (9:25). Han ser dig. Och han ser på ett annorlunda sätt än hur människor – och kanske du själv – ser: ”…de flesta sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp” (9:26-27). Vad ”de flesta” säger spelar ingen roll. Jesus ser dig och han vill ta dig i handen och resa dig upp! Var du än är nedtryckt.
”Lyssna till honom!” Det är slutklämmen. Lyssna till Jesus. Lyssna inte bara i bemärkelsen ’höra’, utan verkligen lyssna. Ta till sig. Följa. Lyda. Vandra med honom. Det är vad det kristna livet handlar om. ”Följ mig”, säger Jesus. Om vi lär oss göra detta: Se och älska Jesus, och lyssna och följa honom var det än bär – då har vi lärt oss livets hemlighet. Då har vi lärt oss allt vi behöver. Då kommer vi att hitta hem.