För en tid sedan skrev jag ett inlägg på helapingsten.com som jag nu också vill publicera här. Varsågod! 

Gud är Gud. Han finns till helt utan din hjälp, och tänker fortsätta vara precis som han är oavsett vad du tycker om det.

När Gud skapade människan, skapade han henne till ”sin avbild”. Hela skapelseberättelsen i Första Mosebok kulminerar i människans skapelse och den av Gud avskilda vilodagen, sabbaten. Gud sätter in människan i sin skapelse och gör henne till sin representant på jorden, att återspegla honom själv och på att ansvarsfullt och gott sätt råda över världen (1 Mos 1:26–28).

När människan vänder Gud ryggen och syndarbryts harmonin i detta förhållande, avbilden blir en trasig avbild, och ”rådandet” vänds till exploatering och korruption. De destruktiva krafterna – döden och ondskan – får inflytande, både i människan själv och i världen utanför henne som hon var satt att vårda och ta hand om. Adams son, Set, är inte längre helt i Guds avbild, utan om honom sägs det istället att han var i Adams avbild och likhet (1 Mos 5:3).

Sedan dess har människan alltid tenderat att göra ’Gud i sin avbild’ istället för att vara ’människa i Guds avbild’. Man gör sig en bild av Gud som passar en själv, som är ungefär som man själv tänker att Gud ska vara, och så tillber man den bild man själv har skapat i tron att det är Gud.

”De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa… Han [den som tillverkar avgudar] gör det likt en mansbild, en vacker människogestalt att sättas i ett hus.” (Jes 44:9a, 13b).

”De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor… De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet.” (Rom 1:22-23a, 25).

Varför tar jag upp detta? Därför att det inte bara är ett problem i det vi kristna kallar för falska religioner. Det är lätt att tänka på ”avgudadyrkare” som de som täljer små gudastatyer av trä och bor i en djungel långt borta från vår västerländska ”upplysning”, och glömma bort att avguderi är något vi alla frestas i, men på olika sätt. Paulus kallar t.ex. girighet för avgudadyrkan (Kol 3:5). Det är också lätt att göra sig sin egen gudsbild och glömma bort att en gudsbild INTE är samma sak som Gud själv – han som är högt över allt och välsignad i all evighet!

Vi kristna i Sverige idag talar ofta väldigt lite om vem Gud verkligen är. Det är sällan jag hör en predikan som bara handlar om Gud – Fadern, Sonen Jesus Kristus eller den Helige Ande (eller kanske alla tre på en gång). Det är som att Gud tas för given i kyrkan, och sedan ägnar man sig istället åt att tala om oss och jag och vi, om naturen och fina tankar, om hur vi ska leva bra liv och handla fairtrade, och om hur mycket Gud älskar oss… (det där sista är naturligtvis alldeles helt sant, men kan även det bli det enda ”evangelium” folk får höra).

Resultatet av att vi inte talar om vem Gud är utifrån Bibeln – där Gud själv berättar vem han är – är att människor bildar sig egna uppfattningar om Gud. Uppfattningar och gudsbilder som de tror är rätta, eftersom de ”känns rätt” eller stämmer med deras egna ”sunda förnuft” eller verkar vara ungefär som en hederlig snäll och tolerant svensk ska vara…

Men Gud är inte svensk. Han är inte alltid som vi tycker att han borde vara heller utifrån våra olika kulturella, etniska eller religiösa preferenser. Gud är Gud. Han är precis som han själv vill vara, precis som han själv bara är. ”Jag är den Jag Är”, säger han (2 Mos 3:14).

Bilden av Gud i Bibeln är heller inte platt och tam och tillrättalagd. Den är full av färg, full av passion, full av personlighet! Han är storslagen både i kärlek och vrede, helig både i nåd och i sanning. Gud låter sig inte fångas av vårt förnuft eller ens av vår teologi. Det finns alltid någon vers som slår sönder vår fina teologi precis just när vi tror att vi fått allt att gå ihop. Gud vill inte bli fångad i våra huvuden på det sättet; Han vill fånga oss och dra med oss in i en personlig, intim och kärleksfull relation där vi får kunskap om honom genom förtrolig gemenskap med honom. Där vi vet vem han är därför att vi känner honom, inte därför att vi förstår honom eller har bildat oss en egen uppfattning av vem han är.

Det är lätt att Gud i dagens Sverige bara är kärlek. Gud är kärlek, javisst (1 Joh 4:8), men det betyder inte samma sak som att kärlek (så som vi definierar den) är Gud eller att Gud inte är något mer än kärlek. I Bibeln är Gud både kärlek och helighet, både full av nåd och sanning, både högt upphöjd och nära den förkrossade. Kärleken är inte störst av allt, den är ”bara” störst av de tre: tro, hopp och kärlek (läs 1 Kor 13:13 noggrant så får du se, jag vet att många fått lära sig en felcitering av denna vers). Gud är störst, alltid större än allt.

När vi kristna – präster, pastorer, lekmän och andra – omedvetet gör oss en bild av Gud som egentligen är mer i vår avbild än den stämmer med Guds egen uppenbarelse, och förmedlar detta till andra, så har vi gjort självaste Gud till en avgud i våra liv. Egentligen tillber vi oss själva! Även fast vi fortfarande talar om Gud som Gud, om Jesus som Jesus… osv.

När israeliterna var ute i öknen och nyss hade blivit befriade av Gud från slaveriet i Egypten, dröjde det inte länge innan de gjorde sig en egen bild av Gud. Många har hört berättelsen om Guldkalven (2 Mos 32), men de flesta har inte lagt märke till att israeliterna kallar sin Guldkalv för Jahve (YHWH) – det som var Herrens eget namn! (1 Mos 32:4-5). De talar inte om Guldkalven som en annan gud, utan som ”din Gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land” (v. 4), om att fira ”YHWHs högtid” (v. 5). Jag undrar stillsamt hur ofta vi gör samma sak i kyrkan. Namnet och orden är de rätta, men i själva verket dansar vi kring något vi själva gjort…

Gud är Gud. Han vill att vi ska få lära känna honom. Han vill att vi inte ska förlita oss på vårt eget förstånd (Ords 3:5) utan lita till honom och hans Ord. Evigt liv är att lära känna honom (Joh 17:3). Han vill att vi ska omvända oss från våra egna vägar och föreställningar och komma till rätt kunskap om honom. När vi får det – rätt kunskap om honom alltså – och tillber honom för den han verkligen är, så kan det ske som Gud alltid, redan från början, velat med oss. Hör här vad Paulus skriver:

”… ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.” (Kol 3:9b-11).

I Jesus Kristus, när vi blir nya människor, är tanken att vi ska förvandlas till att återigen bli avbilder av vår Skapare, Gud. I Kristus kan den trasiga avbilden bli hel igen, och på nytt börja reflektera Guds härlighet. Amen och halleluja!

Så, vem säger då Gud själv att han är i sitt uppenbarade Ord? Det finns inga snabba svar på den frågan, men låt mig ge några viktiga riktlinjer som återkommer gång på gång. Jag vill inte censurera Gud, men inte heller förstora upp detaljerna så att de skymmer den stora bilden. Jag vill inte heller ta ifrån dig glädjen att själv få brottas med honom och personligen få lära känna honom. Så här kommer min snabba och icke-uttömmande lista på egenskaper Bibeln upprepade gånger tillskriver Gud:

1. Gud är helig. Detta kan vi aldrig komma ifrån om vi ska vara trogna Bibelordet. Både i Gamla testamentet och i Nya testamentet beskrivs det hur väldiga änglar lovsjunger Gud med orden:”Helig, helig, helig” (Jes 6:3, Upp 4:8). Heligheten visar sig i att synd inte kan överleva inför Guds ansikte, att han är helt totalt annorlunda (avskild) än något i den här världen, att han är värd exklusiv tillbedjan, vördnad och respekt (inga andra ’gudar’ tillåts täcka hans ansikte).
2. Gud är kärlek. När Gud möter människor på ett personligt plan och verkligen uppenbarar sitt hjärta – både i Gamla och Nya testamentet – så är det hans barmhärtighet, nåd och kärlek som kommer fram. Mose får höra av Gud själv: ”Herren!Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning” (2 Mos 34:6). Allt Gud gör är kärleksfullt (Ps 145:13b), men det är som sagt inte alltid vår definition av ’kärlek’ som gäller. Guds nåd – att Gud ger villkorslöst av sig själv och sina välsignelser – är ett uttryck för hans enorma kärlek (”Så älskadeGud… att han gav…”, Joh 3:16).

Utan att man har med båda dessa två första punkter i sin gudsbild blir bilden oundvikligen haltande på något sätt. Gud är både helig och kärlek. Vissa talar bara om Gud som helig och missar att han också är en omsorgsfull Fader som vill människor väl; andra talar bara om Gud som kärlek och missar att Gud är stor och väldig och värd att respekteras (t.o.m. fruktas!). (Den senare kategorin kan också ofta tappa bort förståelsen av vårt behov av frälsning från våra synder och varför Jesus verkligen behövde dö på korset.)

3. Gud är rättfärdig. Gud handlar alltid rätt, och har en hög standard. Han ser inte mellan fingrarna med brott och synd, och har aldrig sänkt kraven för lärjungaskap. Det han däremotockså gör, är att ge oss av sin egen rättfärdighet (som en gåva av nåd genom förtröstan på Jesus Kristus) så att vi kan stå inför honom frimodigt och utan skam. Rättfärdighet kan utvecklas på många olika sätt, men jag överlåter till dig att själv forska vidare i det. Gud är i alla fall rättfärdig både när han dömer och när han benådar, både genom att han straffar synden och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus (Rom 3:26).
4. Gud uppenbarar sig själv i personen Jesus Kristus. Detta är på ett sätt själva centrum av hela Bibeln – att Gud blir människa och att vi kan se honom rakt i ansiktet genom Jesus (Joh 1:14, 18). Jesus är ”den osynlige Gudens avbild” (Kol 1:15), den som på ett perfekt sätt visar för oss vem Gud är, den som kan säga att om vi har sett honom så har vi sett Fadern (Joh 14:9). I Jesus uppenbarar Gud sig tydligt som Frälsare, Befriare, Helare, Herre och Upprättare av allt det som gått snett med mänskligheten. Samma Gud som befriat israeliterna ur slaveri och förtryck i Egypten, befriar och frälser människor från sitt slaveri i synd och förtryck under djävulen genom Jesus! Också om detta kan vi säga mycket mer än vi nu ska.
5. Gud är trofast. Genom hela Bibeln så återkommer denna tråd: Gud går att lita på, han håller sina löften och står fast vid sitt Ord. Gud är Gud och gör vad han vill, MEN om han har sagt något eller lovat något så håller han det, alltid! Mitt i de mest eländiga och hopplösa situationerna så har Guds folk alltid tröstat sig med Guds trofasthet, att räddningen kommer även om den kommer på ett annat sätt än man förväntat sig. Eftersom Gud är trofast kan vi tro på honom,och därför utmärks alltid Guds folk av tro och förtröstan på Gud.

Så, efter denna otillräckliga och snabba genomgång av några av de saker jag ser när jag läser Guds Ord om vem Gud är, återstår bara dessa frågor:

Får Gud vara Gud i ditt liv? Tillber du den Levande Guden som har uppenbarat sig själv i Jesus Kristus och Bibeln, eller tillber du en gud som är i din egen avbild utan att du själv riktigt reflekterat över det förut? Får Gud förvandla dig så att du blir hans representant, eller är han mest ett medel för vad du själv vill uppnå?

Det är inte för sent att byta ’gud’ till ’Gud’ om du skulle komma på att svaret på någon av dessa frågor inte riktigt är vad du faktiskt vill att det ska vara.