Under min tid i Filippinerna (främst några månader under sommaren 2008) fick jag en hel del nya perspektiv på saker och ting, framför allt på församlingen. Vad är församlingen egentligen? Hur har Gud tänkt att en församling ska vara och fungera? Hur ska den se ut? Mycket av det jag tidigare tagit för givet utan att ens ha reflekterat över blev upp-och-nedvänt samtidigt som jag såg en bild växa fram av församlingen i Nya Testamentet som jag inte riktigt sett förut. Det är en ganska enkel bild, men en tilltalande och vacker bild.

Jag såg att de församlingar som växte mest där var utan den mötesform som i stora delar av den kristna världen nästan anses definiera vad en församling är: nämligen Gudstjänsten på söndag. Det var inte så att man inte hade några möten eller träffar, men det var på ett helt annat sätt än vad jag var van. Jag kommer ihåg ett av de första husmöten jag fick besöka. Ingen hade någon predikan, men man läste Bibeln och många hade något att dela utifrån vad man läst. Under en tvåveckorsperiod fick jag sedan vara med om 2-4 husmöten per dag, och varje dag blev nya människor frälsta! Jag tänkte: Något måste det ju finnas i detta som de gör rätt?

Dags för ett litet Bibelstudium á la Simon om Gudstjänsten i Nya Testamentet.

Det finns 6 verser i hela Nya Testamentet där ordet ”gudstjänst” finns med (jag använder Svenska Folkbibelns översättning). Två av de verserna – nämligen Hebreerbrevet 9:1 och samma kapitel vers 21 – hänvisar direkt till den tempeltjänst som pågick under det Gamla Förbundet. Denna gudstjänst har väldigt lite att göra med vad vi idag menar med gudstjänst. För det första fanns inte folket på plats utan gudstjänsten var ett bestyr enbart för leviterna och prästerna (förutom tre gånger om året). För det andra handlade denna gudstjänst om djuroffer och de ritualer och reningar som hörde samman med detta. Jesus har en gång för alla offrats för våra synder (Heb 7:27) så denna gudstjänst har enligt Bibeln upphört och avslutats (Heb 10:2). Vi får inte göra misstaget att blanda ihop gudstjänsten i Gamla Testamentet med den i det Nya (även om paralleller och liknande finns).

Vad är då en ”gudstjänst” i nytestamentlig bemärkelse? Det finns 4 verser kvar i totalt 3 sammanhang, nämligen Rom 12:1, Kol 2:23, Jak 1:26-27. I Kolosserbrevet skriver Paulus om vad en gudstjänst inte är. Han är ironisk över människor som försöker visa upp sin andlighet och skryta om sin ”ödmjukhet”.

Låt oss ta en titt på de återstående verserna nu:

”Så förmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga GUDSTJÄNST.” (Rom 12:1)

”Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans GUDSTJÄNST ingenting värd. Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en GUDSTJÄNST som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” (Jak 1:26-27)

Var det någon som läste något om ett möte? Inte jag i alla fall.

Två saker kan vi tydligt få ut av dessa Bibelsammanhang: För det första är det tjänst inför Gud att ställa sin kropp till hans förfogande, här har vi det här med överlåtelsen till Gud. Det handlar inte om en bekännelse eller ett tårfyllt ögonblick i ett förbönstillfälle. Överlåtelsen till Gud är praktisk och konkret, det handlar om att ställa sig till förfogande. Detta gäller förmodligen inte bara söndagar, utan varje dag.

För det andra läser vi att denna tjänst inför Gud visar sig i att vi hjälper föräldralösa barn och änkor som har det svårt – att vi hjälper de fattiga och nödställda helt enkelt. Samt att vi inte låter oss besmittas av världen – samma tema går igen i Romarbrevet bara versen efter den vi citerat: ”Och anpassa er inte efter den här världen…” (Rom 12:2).

En kristens gudstjänst är alltså, om vi ska sammanfatta det hela mycket kortfattat:

1. Kroppens överlåtelse till Gud
2. Att tjäna människor som har det svårt i praktisk kärlek och att dela med sig
3. Helgelse

Och så skulle jag vilja lägga till två punkter utifrån Hebreerbrevet 13:15-16 och Första Petrusbrevet 2:9.

”Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.”

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

4. Offra lovets offer, be och tacka Gud
5. Förkunna Guds härliga gärningar, alltså vittna och dela med sig av sin tro

Nu tycker säkert någon att jag bara definierat om begreppet gudstjänst, och det är helt riktigt, men detta är vad som menas med ”gudstjänst” när du läser det i Bibeln (och frågan är väl egentligen när och av vem det faktiskt omdefinierades).

Hur är det då med våra sammankomster? Ska vi träffas och ha möten? Absolut! Det är fantastiskt att samlas som kristna syskon, och Bibeln uppmanar oss till det (Heb 10:25). Frågan är bara hur vi vill göra det och vad som är den grundläggande tanken med att samlas. Kan det vara så att den kristna gemenskapen är tänkt att vara just en gemenskap och inte i första hand ett program? Är det så att vi behöver ta ner det här lite på jorden och låta det vara så naturligt som gemenskap egentligen är i sig själv? Och framför allt inte glömma bort vad det är Gud faktiskt menar är att tjäna honom, istället för att tro att vår viktigaste ”religiösa plikt” är att dyka upp i en speciell byggnad en speciell tid i veckan. Nu får du fundera vidare själv. Eller nej förresten, helst tillsammans med Den helige Ande.