Jesus, den mångfacetterade

Det är svårt att komma bort från Jesus när man väl blivit gripen av honom. Och tur är väl det, med tanke på hur lätt vi människor blir distraherade och störda av mindre viktiga saker. Jesus har dock en tendens till att alltid dra en tillbaka när man hamnat lite väl långt bort, hans Ande funkar som ett gummiband som är fastsatt runt både hans och den frälste människans midja – när det blir för stort avstånd däremellan så dras man tillbaka för att återigen få uppleva den härliga intimiteten med honom, bli omsluten av hans kärlek och (åter)upptäcka att det är ju här jag hör hemma!

Paulus säger så här: ”…jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus” (Fil 3:12). ”Det” som han jagade efter att gripa tag i ännu mer var att få lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse, och – vilket verkar främmande för oss idag – att få dela hans lidande för att bli ännu mer lik honom (se verserna innan).

Därför vill jag nu fortsätta att skriva om Jesus – den person som räddat mig från evig död och gett mig ett nytt och evigt liv. Jesus är en mångfacetterad person, och nu vill jag lyfta fram några av hans olika sidor.

1. Jesus är Profet 

Vad betyder det att Jesus är en profet? Jo, det betyder att han talade Guds egna ord till en värld i desperat behov av att höra från Gud. Det hade funnits många profeter som kommit och gått i Israel, men århundradena innan Jesus dök upp i världen så hade det varit tyst. Folket undrade nog var Gud hade tagit vägen – precis som du och jag ibland kan undra varför Gud ibland verkar väldigt tyst.

Men så kom Jesus. Tidigare hade Gud som sagt talat genom de olika profeterna, men nu talade han genom sin Son! Jesus var en profet, men han var också mycket mer än en profet. Han var Guds Ord personifierat. När han talade sa han inte som de gamla profeterna, nämligen ”Så säger Herren…”, utan han sa: ”Amen, amen, JAG säger er”. Det var en ny auktoritet, han talade utifrån sig själv. Vi återkommer till hans identifiering med Gud själv lite längre ned.

Jesus talade Guds ord till folket. Han talade Guds ord till syndarna. Han talade Guds ord till de som ville lyssna. Han satte sin egen prägel på judarnas lag (Torahn, vilket betyder undervisningen eller instruktionen) och hävdade att han själv var uppfyllelsen av denna lag som Gud gett till Mose. Han åter-definierade lagen till att gälla våra innersta motiv och inte bara de yttre handlingarna. Han ansåg sig själv ha auktoritet att göra detta, till många av de Skriftlärdas fasa.

Han satte också sin egen prägel på vad profeterna hade sagt. Han menade att de talade om honom, och att han var uppfyllelsen av vad de hade profeterat om och förutsagt. Faktum är att Jesus faktiskt uppfyllde väldigt många av de gamla profetiorna som hade att göra med den kommande Messias (som Jesus nu menade att han var). Men han var också den som uppfyllde förutsägelserna om ett Fredsrike och om Israels och Templets upprättande. Det var bara det att han inte uppfyllde dessa profetior på det sätt som folket hade förväntat sig. Istället för att bygga ett fysiskt Fredsrike genom att besegra de världsliga makterna, så inrättade han ett nytt rike – nämligen Guds rike, ett rike som inte kan ses med våra fysiska ögon utan är ”inom oss”. Kristna i alla tider kan vittna om den frid man får uppleva på insidan när man lär känna Jesus och tar steget in i hans rike (genom pånyttfödelsen). Istället för att upprätta Israel som nation och upprätta Templet så skapade Jesus något nytt. Ett ”nytt Israel” och ett ”nytt Tempel” – ett nytt folk som skulle vara Guds folk och Guds tempel här i världen. Det vi kallar för församlingen, alla de människor – både judar och andra – som tror att Jesus är Messias och Herre. Jag menar inte att det etniska folket Israel upphört att vara Guds utvalda folk, men att vi som icke-judar blivit inbjudna att vara med i Guds folk, att Gud också har skapat ett ”nytt Israel” genom vad Jesus gjorde. Det finns så att säga nu både ett etniskt Israel och ett andligt Israel.

Till slut gav Jesus en ”ny” befallning, ett nytt bud: Att vi ska älska varandra (Joh 13:34). Detta var i och för sig inte ett helt nytt bud, för det finns med i den gamla lagen också. Men Jesus gjorde det till hela poängen med och sammanfattningen av lagen. Dessutom förstärkte han  detta bud till att även gälla våra fiender, de som förföljer oss och talar illa om oss. Vi ska älska dem med! Ja, vi ska älska alla, precis på samma radikala sätt som han själv har älskat oss!

2. Jesus är Överstepräst

Det här ordet – ”överstepräst” – säger kanske inte så mycket till oss som nutidsmänniskor, långt borta från den judiska (och i många fall religiösa) kulturen. Men för de människor som följde Jesus alldeles i början sa det en hel del. Översteprästen i den judiska traditionen var folkets representant inför Gud och Guds representant inför folket. Han var den som offrade djur för att folkets (och hans egna) synder skulle bli sonade. Han var också den enda som en gång om året fick gå in i Templets allra heligaste rum, där Gud uppenbarade sin egen närvaro och härlighet.

Att Jesus av de första kristna började kallas för Överstepräst är inte alls konstigt. Han offrade sig själv som ett syndoffer till Gud för att sona hela folkets synder. Han var ”Vägen” till Gud Fadern, alltså medlaren mellan Gud och människor. Han är vår Advokat i himlen, som representerar oss och försvarar oss inför Gud när vi gjort fel och ber om förlåtelse. Han är den som representerar Gud för oss, den som visar för oss vem Gud verkligen är. ”Den som har sett mig har sett Fadern”, sade han själv till sina lärjungar.

En översteprästs jobb är också att be för folket, och Bibeln säger att Jesus ber för oss. Hans tjänst som Präst består i att helga oss (göra oss heliga, vilket han gör genom sin Helige Ande), att representera oss uppe i himlen och att be för oss.

Men den största prästgärningen gjorde han ändå när han dog och uppstod för att våra synder skulle utplånas. En vanlig präst hade offrat djur, men Jesus offrade som sagt sig själv! Han behövde dessutom inte offra för sina egna synder eftersom han var syndfri, så han kunde göra det som ett perfekt offer för oss. I sin död och uppståndelse genomförde Jesus det ingen annan präst eller överstepräst eller profet någonsin tidigare (eller senare) gjort. Genom hans död kan vi bli Guds vänner. Genom hans död kan vi få total förlåtelse för våra synder och ett renat samvete. Genom hans död kan vi närma oss Gud utan rädsla. Genom hans uppståndelse kan vi leva ett nytt liv tillsammans med honom. Genom hans uppståndelse kan vi bli rättfärdiga och få kraft att leva i Guds vilja. Genom hans uppståndelse har vi fått hopp om att också vi en dag ska uppstå och leva med Gud i all evighet!

3. Jesus är Kung

Här i Norrland används detta uttryck frekvent med olika betydelser, ofta med ett ö istället för ett u i mitten. Men vad betyder det egentligen att Jesus är Kung? När folket kom och med våld ville göra honom till sin kung, vägrade han och drog sig undan. Så vad för slags kung är han egentligen?

Bibelns svar är att han är hela världens Kung. I Uppenbarelseboken hyllas han som ”kungarnas Kung och herrarnas Herre”, dvs. den som har all makt och är fullständigt suverän. Han säger själv – efter sin uppståndelse – att ”all makt i himlen och på jorden” har blivit given åt honom av Gud Fadern. På grund av det han gjort när han ödmjukade sig och gav sitt liv som en tjänare för hela mänskligheten, har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom en auktoritet över alla andra. Detta säger något om hur Gud ser på överhet och myndighet, man ska regera genom att vara en folkets tjänare!

Hela världen är skapad av Gud och därmed också ägd av Gud. Men Bibeln talar om att något gått väldigt snett i världen och skapelsen – synden och döden har kommit in och förstört både människor och natur så att världen är i obalans. Den personliga ondskan, som kallas djävulen eller satan i Bibeln, har fått fotfäste genom detta. Det står till och med att hela världen är ”i den Ondes våld” (1 Joh 5:19), dvs. den värld som Gud skapat och rättmätigt äger är ockuperad av en främmande makt som är ond. Detta är en av förklaringarna till det som kallas för Teodicéproblemet (men vi behöver utveckla det hela mycket mer för att kunna ge ett fullt svar).

När Jesus dör på korset så tar han itu med synden, när han uppstår så besegrar han döden, och därmed har han vridit vapnen ur händerna på denna ockupationsmakt. Han har inte stridit med våld och vapen, utan vunnit genom icke-våld (samma strategi som Gandhi, Desmond Tutu och Martin Luther King använde – inspirerade av just Jesus). Än en gång påminner jag om att Bibelns budskap är att ”besegra det onda med det goda”, inte med mer våld och elände! Jesus återtar världen och inbjuder den till att försonas med Gud igen, bli en del av Guds rike och Guds goda styre. Jesus har krönts till Kung över detta Gudsrike och blivit upphöjd över allt annat i hela universum! Nu regerar han för att föra hela världen och alla människor in i detta rike, tillbaka till Gud. Alla kommer inte att tacka ja och ta emot detta erbjudande, men det är öppet för alla. En dag ska dock alla knän (även de ovilliga) böjas inför honom och alla ska inse och ropa ut att Jesus är Herre, Jesus är Kung!

4. Jesus är Gud

Hittills har vi talat om Jesu mänskliga sidor, som profet, präst och kung inför Gud Fadern och som representant för hela folket (mänskligheten). Och det är sant att han är människa, fullt ut. Han gråter, skrattar, har haft ångest, åt vanlig mat och behövde sova. Han var verkligen en sann människa! Men han är också – och det har kristna trott och bekänt i alla tider, redan från början – Gud.

Jesus har ett evigt ursprung. Han blev inte till den dag då jungfru Maria födde honom och han lades i en krubba. Han fanns långt innan det, så långt innan att han inte ens har någon början. Paulus säger att Jesus var med och skapade världen och att allt hålls samman i honom. Jesus själv säger att han var till långt innan Abraham fanns (vilket verkligen retade de judiska ledarna). Johannes säger att Jesus var ”Ordet” och att Ordet fanns i begynnelsen hos Gud, ja till och med att Ordet VAR Gud.

Jesus gjorde även anspråk på att vara Yahweh (Jehova), som är det allra heligaste Namnet på Gud i Gamla Testamentet. Han drar ofta paralleller till detta namn och sig själv, och han säger att han är ”ett” med Gud. Jag citerar igen det ställe där han säger: ”Den som har sett mig har sett Fadern”. Jesus verkade mena att han inte bara var en representant för Gud, utan delade samma identitet som Gud, en syn som de första kristna tog på allvar och gjorde en stor sak av. När lärjungen Tomas faller ner inför honom och utropar: ”Min herre och min Gud!” så rättar inte Jesus honom. Och när Johannes får se in i himlen (beskrivet i Uppenbarelseboken) så får han se änglar och människor tillbe både Gud Fadern och ”Lammet som blivit slaktat”, dvs. Jesus.

Detta har naturligtvis uppfattats som ett problem för många. Hur kan Jesus vara Gud och samtidigt prata om och be till Fadern som ”sin Gud”? Kanske är det vår mänskliga rationalism som sätter käppar i hjulet för oss när vi ska förstå detta mysterium. Vi kan inte acceptera att vi inte helt och fullt kan förstå Guds natur – även fast han bara per definition borde vara långt över vår fattningsförmåga! De kristna teologerna har löst problemet genom att tala om ”treenigheten”, ett ord som inte finns i Bibeln men som däremot har tydligt Bibliskt stöd. Gud Fadern är Gud, Jesus Kristus är Gud, och den Helige Ande är Gud. Men det är inte tre Gudar utan En Gud, i tre personer. De har samma väsen, är av samma natur, och existerar inte utan varandra. Men de är tre distinkta personer, som har olika roller och funktioner.

Jesus är alltså både Gud och människa. Inte en halv-gud och en halv-människa, utan fullt ut Gud och fullt ut människa. Det är därför han kan frälsa (rädda) världen. Det Jesus gjorde på korset kunde bara Gud göra, men det var bara människan som borde göra det. I Jesus förenas de två, och mänsklighetens syndaskuld kunde betalas och sonas genom den unika Gud-människans död och uppståndelse.

Det finns många fler sidor av Jesu person som vi kan lyfta fram, men jag nöjer mig med dessa så länge. Han är Profeten som är Guds ord personifierade, med ett budskap till hela världen om ett erbjudande till ett nytt liv och ett nytt sätt att leva. Han är Översteprästen som offrat sig själv för våra synder, som helgar oss och ber för oss, som representerar Gud för oss och oss inför Gud. Han är Kungen som har besegrat Ondskan, synden och döden i världen, och regerar över ett nytt Rike som vi kan få vara medborgare i (redan här i detta liv). Och han är Gud-människan, Gud som blivit människa, som är hela världens Herre och den enda som kan frälsa oss!

När vi ser alla dessa olika sidor av Jesus finns det bara en lämplig respons – om vi tror på det. Nämligen att falla ner och tillbe honom, älska honom, följa honom och lyda honom.

2 tankar kring ”Jesus, den mångfacetterade

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *