Johannes Döparen pekar på Jesus, och så säger han: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd.” Detta är ett kraftfullt påstående , och det kan förvandla ditt liv totalt (både om du redan är en kristen eller kommer att bli en). Men för att förstå innebörden av det han säger måste vi titta lite på bakgrunden. Det här kommer att bli ett Bibelstudium om betydelsen av att Jesus offrade sig för oss, så var beredd på många Bibelcitat och vissa ord som kan behöva en förklaring.
Judarna hade en lag som innehöll över 600 bud och regler (det är denna lag som vi hittar i de fem Moseböckerna som inleder hela Bibeln). Dessa lagar täckte allt från moraliska påbud och förbud till hur ceremonierna i Templet skulle utföras in i minsta detalj. För en troende jude är lagen oerhört viktig. Den är nämligen vad som särskiljer dem som folk och ger dem deras identitet. Det är vad de fått från Gud själv, genom profeten Mose och änglar, när de blev befriade från över 400 års slaveri i Egypten. Men samtidigt som de hade sin stolthet och identitet i denna lag, var den också en ständig påminnelse om deras brister och tillkortakommanden. Aposteln Petrus, som var jude, säger att lagen var ett ok ”som varken våra fäder eller vi själva har orkat bära” (Apg 15:10). Det förstår jag. Över 600 bud att komma ihåg, förhålla sig till och lyda.
Om man bröt mot något av buden, så skulle man offra djur för att sona sin synd. Gud hade ordnat det så att det inte var helt kört om man misslyckades eller syndade men sedan ångrade sig. Han hade gett dem en utväg: offren. Bibeln säger: ”Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” (Heb 9:22). Vi kan tycka att detta låter grymt, men det finns en tanke bakom detta. Gud vill lära oss att han är en rättfärdig och helig Gud, som inte kan tolerera överträdelser mot sina bud utan att det får några konsekvenser. ”Syndens lön är döden”, säger Paulus (Rom 3:23), så någon måste dö – antingen den som syndat eller det djur som man för den skull offrade. Det är inte så att Gud hatar djur, men han älskar oss människor desto mer. Han vill också visa oss att det enda sättet för synderna att bli sonade är om en oskyldig dör, någon som är ren och som kan täcka upp för de begångna synderna. Vi kan inte kompensera för det vi har gjort fel med att göra ännu mer av det som är gott (även om de flesta andra religioner bygger på just det), och en annan som också syndat kan inte ”offra sig” för mina synder eftersom denne skulle ha nog med att sona sina egna. Djuren var ”oskyldiga” och kunde därför offras för folkets synder. Gud ville verkligen visa att synden får konsekvenser, att han som helig och rättfärdig inte kan se mellan fingrarna med det som är fel, och att en oskyldig behöver träda in i vårt ställe. Annars är vi körda.
När djuren offrats använde man deras blod för att ”rena” sig själv och föremålen i Templet. En gång om året bar översteprästen fram lite av blodet till platsen där Gud ansågs bo och hade placerat sin påtagliga och heliga närvaro (det ”allra heligaste” rummet i Templet). Det skulle ge förlåtelse och rening till hela folket i en slags kollektiv ceremoni. Man kallade denna dag för Den stora Försoningsdagen. Hela tiden pekar Gud och den Bibliska historien fram emot den kommande Messias genom dessa ceremonier, föreskrifter och lagar. Det var inte ceremonierna i sig själva som var själva poängen (ens då).
När Jesus kommer till jorden, så blir han som vi redan sagt utpekad av Johannes Döparen, den (enligt Jesus själv) störste profeten under det Gamla förbundet: ”Där är han! Messias! Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29).
Jesus levde ett liv utan synd. Han var frestad på alla sätt, så därför kan han känna med oss och förstå oss i alla frestelser och prövningar som vi går igenom (Heb 4:15), men han syndade aldrig. Han – Gud som till 100 % blivit människa – levde så som det var tänkt att vi människor skulle leva. I harmoni med Gud och hans vilja. I fullkomlig och osjälvisk kärlek. I ständig kontakt med Gud genom Guds Ande. Han var inte trasig, som resten av människosläktet. Jesus var den Oskyldige, helt ren och med ett fritt samvete. Den som Gud Fadern redan innan han skapade världen hade utvalt för just detta syfte. Att rädda världen, och sedan upphöjas till Kung över denna värld.
Jesus skulle ge sitt liv – offra sig själv – för människornas skull. Han skulle låta sitt blod utgjutas, till förlåtelse inte bara för några få utan för alla som tror. Jesus var ”Guds Lamm”. Nu var det inte fråga om någon ”människas lamm” som skulle offras för den människan. Nu är det Gud själv som står för kostnaden, det är Gud själv som ordnar med Lammet. Precis som han en gång tidigare (förmodligen på samma kulle som Jesus blev korsfäst) försett Abraham med ett offerdjur för att denne inte skulle offra sin (inom äktenskapet) förstfödde son, Isak (1 Mos kap 22). Då sades det: Här är ”berget där Herren förser”. Gud förser oss med det offer vi behöver, och det var hans avsikt hela tiden, ända sedan människan valde bort honom och gick sin egen väg. Han gav sin förstfödde Son, den Älskade.
Guds Lamm, Jesus, gav sitt liv för att många skulle bli förlåtna, räddade och försonade med Gud. Han dog för att alla människor skulle få chansen att försonas med Gud. Även de som inte haft tillgång till eller stått ansvariga inför just Mose lag, vi har nämligen alla ett samvete, en slags ”lag i vårt inre”. Jesus var ett fullkomligt och perfekt offer som ”en gång för alla” och för all framtid sonade världens synder. Det innebär att dina och mina synder är inräknade.
”Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Så står det i Första Johannesbrevet (1:7). Jesu blod renar oss från all synd, inte bara några av dem. All synd. Både de synder vi redan har begått och ångrar oss för, men också de som ligger i framtiden och som vi själva inte känner till än. När Jesus dog på korset låg alla dina synder i framtiden, så det är inget problem för honom att du inte begått dem alla än just nu. Han vill rena ditt samvete och lyfta av all skuld och skam från ditt hjärta. Kom till ljuset, bekänn dina synder, och lev i gemenskap med Jesus. ”Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” (Heb 9:13-14).
”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord” (2 Kor 5:19). Genom Jesu fullkomliga offer så är hela världen försonad med Gud, i alla fall från Guds egen sida. Han håller inte längre en persons synd emot honom eller henne. Synderna är strukna ur ekvationen. Gud har försonats med världen, frågan är nu om världen vill bli försonad med Gud. Om vi vill vända oss om och se Gud som uppenbarar sig i Kristus. Om vi vill bli Guds vänner. ”Försoningens ord” är de glada nyheterna om vad Jesus gjort för oss, att vi genom att vända om till Gud och tro på hans Son kan få bli just detta och få evigt liv i gemenskap med honom.
”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” (Rom 8:1-3). Fördömelsen som kom på grund av synden och förstärktes genom lagen är bruten! När du är ”i Kristus” och lever av tro på honom så är du befriad från både lagens krav och syndens makt. Du kommer inte under någon fällande dom, för Gud har i Jesus Kristus frikänt dig – på alla punkter!
Du klarade inte av att leva perfekt på egen hand, det gör ingen av oss. Även om vi inte direkt står under judarnas lag, så finns det många andra ideal i samhället idag som vi förväntas leva upp till och som lägger press på oss. Dessutom vet vi alla att vi felat mot Guds eviga standard, att vi inte alltid lever i kärleken, att vi innerst inne vill vara bättre människor än vi är. Men det du inte klarar av, det har Gud gjort i ditt ställe. Han älskar dig, och vill att du ska förstå hur fullständigt förlåten och fri du kan vara på grund av Jesus. Tyvärr är det dock många – även de som varit kristna i många år – som inte helt och fullt tagit detta till sig, och därför (fast de inte behöver det) lever under mörka moln, tunga samveten och ”andlig prestationsångest”. De kanske gör en massa bra saker, men de gör dem av fel motiv, för att försöka bli accepterad av Gud och visa för honom hur ”duktig” man är istället för utav tacksamhet. Du är redan accepterad av Gud, och inget du gör kommer att få honom att älska dig mer eller mindre!
Religion kan inte frälsa (rädda, befria och hela) dig. En andlig ledare kan inte göra det. Du själv kan inte. Vi försöker ständigt rädda oss själva och rättfärdiga oss själva. Vi döljer oss bakom masker och goda avsikter, ursäkter och skådespeleri. Vi dövar våra samveten och försöker kompensera med goda gärningar. Vi försöker vara de vi tror att andra och Gud vill att vi ska vara. Men i själva verket så skapar vi bara mer distans till både Gud och oss själva. Bara Jesus kan frälsa och göra dig rättfärdig inför Gud. Bara Jesus kan förvandla ditt hjärta och rena ditt samvete. Bara Jesus kan göra dig till en ny människa.
”Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga” (Heb 10:14). Jesus offrade sig en gång och aldrig mer. Det behövs inte längre några offer, eller några religiösa ceremonier, eller några prestationsbaserade ansträngningar. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig” (Ef 2:8-9). Vad betyder nåd? Jo, det betyder att du fått något som en fri och oförtjänt gåva, som Gud har gett dig bara för att han älskar dig (inte för att du älskar honom). Gud benådar oss från den yttersta konsekvensen av synden, andlig död som är evig separation från Gud och hans godhet. Och sedan benådar han oss (han klär oss) med sin egen rättfärdighet: den skuldfrihet, renhet och helighet som Kristus ägde. Genom detta är du fullkomlig inför Gud, om du tror på Jesus och låter honom helga dig (göra dig helig). Det är Jesus som är din ”rätt” inför Gud, din ”betalning” för de begångna moraliska brotten, och din ”rening” från allt som smutsat ner dig. Han är ditt liv, din glädje, och i honom är du välsignad på alla sätt (Ef 1:3). Genom tro står du i (har du tillgång till) denna nåd (dessa gåvor). Tron är i detta avseende en övertygelse och visshet om det som du inte kan se med dina fysiska ögon, men som enligt Bibeln är en fullbordad andlig verklighet, nämligen att det som Jesus gjort gäller dig (Heb 11:1).
”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste” (Heb 10:19). [Beteckningen bröder här inkluderar också kvinnor.] Genom Jesu offer kan vi komma nära Gud. Det som förut var omöjligt har nu blivit möjligt. Det ”allra heligaste” (som vi redan talat lite om) var den plats där Guds påtagliga närvaro fanns i Gamla Testamentet. Men nu finns Guds allra heligaste och påtagliga närvaro tillgänglig för alla som tror. På grund av Jesus och att vi är renade i hans blod kan vi gå in i det ”rummet” och umgås förtroligt med Gud. Hela den kristna tron går ut på att ha just denna personliga och intima relation med honom. Du behöver inte komma till Gud med sänkt huvud och skamsen hållning, utan frimodigt – som ett barn springer till sin pappa och hoppar upp i dennes famn – och med säkra steg. Du är trygg i hans kärlek, för du är hans barn – förlåten och rentvättad.
Sedan Jesus gjort allt detta möjligt för oss uppstod han från de döda på den tredje dagen efter sin död, och blev därmed för oss beviset på att Gud hade mottagit hans offer för hela världens synder och tillkortakommanden. Utan uppståndelsen skulle vi inte kunna vara säkra på allt detta som vi talat om. Men nu har vi en uppstånden Messias, en levande Befriare! Korset är tomt, graven är tom, och Templet i Jerusalem är nedrivet. Men Gud är varken på korset, i graven eller i Templet längre… Han vill nu bo i dig och fylla dig med sin heliga närvaro!
Just nu pågår en slags ”gudstjänst” i himlen. Gud Fadern sitter på tronen och miljoner änglar, skapade varelser och avlidna troendes andar faller ned inför honom och tillber. Men han är inte deras enda föremål för tillbedjan. Det pågår också en ständig lovsång och tillbedjan av Lammet som sitter på Faderns högra sida, på hedersplatsen. Han som beskrivs som ett Lejon och ett slaktat Lamm samtidigt, den Starke Befriaren och Kungen som segrade genom ödmjukhet och i svaghet och förde Guds barn tillbaka till honom. Han som vi tillber för att han har räddat oss från evig död och gett oss tillgång till Fadern. Han som har gjort oss till Guds folk och renat oss i sitt blod. Han som älskar oss så mycket att han offrade sig själv för vår skull…
”Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:
”Honom som sitter på tronen,
honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten
i evigheternas evigheter.”
(Upp 5:13).